Det talas allt oftare om en manlighet i kris. Medan unga män vänder sig till Jordan B Petersons strikta råd om att ta sig i kragen testar de medelålderskrisande fransmännen i dramakomedin Sink or swim en nybörjarkurs i konstsim i hopp om att återfå kontroll över sina vilsna liv.
De är ett brokigt gäng av tilltufsade arbetarklassmän som inte lyckats ömsa skinn sen –85. Där finns Mathieu Amalrics arbetslöse hemmapappa som toppar frukostflingorna med Prozac, en övervintrad glamrockare som gigar i bingohallar och lever ur sin husbil och en åldrad poolförsäljare vars Gordon Gekko-drömmar lämnat honom med kreditbesvär och en vissen yuccapalm. Omklädningsrumsbänken i det kommunala badhuset blir deras gemensamma terapisoffa och tillsammans hjälper de småplufsiga Speedo-farsorna varandra att hålla sina huvuden ovanför vattenytan. Och vem vet, kanske kan deras trevande simkonster leda hela vägen till VM?
Sink or swim är liksom Rob Brydon-komedin Swimming with men, dokumentären Män som simmar och Måns Herngrens och Jane Magnusson Allt flyter, alla inspirerade av historien om simklubben Stockholm Konstsim Herrs framväxt, en story som uppenbart skapat ringar på vattnet. Men kärnan tycks snarare vara ett tecken på manustorka än manlighetskris för nog hade det varit uppfriskande om fransmännens klordoftande piruetter vågat sig ut till den djupa delen av poolen istället för att synkroniserat imitera varje rörelse från det så uppenbara referensverket The full Monty.
Men om man bortser från manusmässiga flytkuddar så lyckas Sink or swim ändå med att värma hjärtat med både genuina ögonblick, komisk tajming och Phil Collins-montage. En fransk feel-good om konstsim och konsten att leva lajf, tillika en vänlig post-fars dags-påminnelse om att alla pappor kan behöva en ventil. Så försök var lite snäll mot de snabbcyklande Lycramännen nästa gång de aggressivt susar förbi vid övergångsstället. The struggle is real.
