Det mest intressanta med Jackie Chan är väl egentligen hans livshistoria. Från student på Pekingoperan till stuntman, från stjärna i Hong Kong-filmer till det stora genombrottet i USA med [I]Rumble in the Bronx[/I] 1995. Chan har gjort sig känd som en komisk variant på Bruce Lee, och [I]Shanghai Noon[/I] är ett försök att variera Chan-formulan med kung-fu och komedi - den här gången med ett historiskt äventyr.
I [I]Shanghai Noon[/I] spelar Chan en klumpig kinesisk palatsvakt som försöker rädda en bortrövad prinsessa i vilda västern. Scenerierna spänner från scener inspelade i Beijings förbjudna stad till interiörer från westernbordeller, och mötena med indianer, sheriffer och banditer ger Chan många tillfällen att visa upp sin akrobatiska slagsmålsteknik. Problemet är att den 46 år gamle Chan har slagit ner en del på farten, och dessvärre matchas han med ett komedimanus som inte heller håller något vidare tempo.
Eftersom Chans kontroll över engelskan fortfarande inte är särskilt god så kompletteras han här av pratkvarnen Owen Wilson som spelar den godhjärtade skurken Roy O´Bannon (typiskt skämt för Shanghai Noon: är att skurkens namn har initialerna R.O.B.). Till en början känns Wilsons slackerskurk både oförutsägbar och som ett nödvändigt brott mot western-konventionerna, men mot slutet av filmen är man innerligt trött på det eviga tugget som effektivt saboterar den lilla komik som faktiskt uppstår.
Nej, det allra bästa med Shanghai Noon är faktiskt att man minns vilken bra film Mel Brooks westernparodi [I]Det våras för Sheriffen[/I] ([I]Blazing Saddles[/I]) egentligen är, och att man borde hyra den istället. Det sämsta är att man inser den oändliga raden av möjliga spin off-projekt, som [I]Jackie Chan i yttre rymden[/I], [I]Jackie Chan och sjörövarna[/I] eller varför inte [I]Jackie Chan på Elm Street[/I]?
Shanghai Noon
Skådespelare:
Regi:
