Regissören Roger Avarys karriär har befunnit sig i stiltje de senaste åren. Förr var han var bästis med Tarantino, som också producerade hans debutfilm [I]Killing Zoe[/I] (1994), men de senaste åren har han mest jobbat som manusdoktor och misslyckats med att få igång det ena ambitiösa filmprojektet efter det andra. Och man kan nästan ana sig till revanschlystnaden när Avary nu sätter tänderna i Brett Easton Ellis roman [I]The Rules of Attraction[/I] - han anstränger sig nämligen lite för hårt för att visa upp allt han kan, och gör därför både historien och filmen en otjänst.
Men låt oss börja med det positiva. [I]The Rules of Attraction[/I] är ett lysande undantag i den allt mer idiotiska amerikanska tonårsfilmen - en genre som definitivt befinner sig i en djup kreativ kris. Så mycket bättre då att Avary inte bara stadkommer den mest lyckade Brett Easton Ellis-filmatiseringen så här långt, utan också en smart skildring av livsleda och känslomässig avtrubbning hos den amerikanska tonårsgenerationen. Collegemiljön utmålas som en hedonistisk temapark, där känslan av tomhet och spleen forcerar fram den ena excessen värre än den andra. I jakten på sex, droger men framför allt kärlek uppnår man lätt bara självdestruktivitet och förnedring. Vägen från hudlös känslighet till instinktiv cynism kan gå blixtsnabbt när man vill ha allt, lite för snabbt - utan att vara medveten om vilket pris man betalar för erfarenheten.
Det finns en intelligent svart humor hos Avary, som här förvaltas både klokt och intelligent av skådespelare som Shannyn Sossamon och fantastiskt bög-preppiga Ian Somerhalder. Däremot är jag inte övertygad av valet av [I]Dawson´s Creek[/I]-stjärnan James Van Der Beek i rollen som Sean Bateman - här förväxlas skådespeleri lite för ofta med ondskefulla grimaser - och över huvud taget känns det som om Avarys kultmanspreferenser fått styra för mycket när ett gäng gamla präktiga barn- och ungdomsskådisar nu ska spela dekadenta och nerknarkade.
Det för oss osökt över till uppvisningsdelen av Avarys filmkonst. I sin tolkning av den litterära förlagan använder han sig nämligen av ett ganska tungt filmiskt artilleri. Brutala ingrepp i berättandet som split screen och långa scener med bilderna körda baklänges. Hela intrigen avbryts dessutom av en helt manisk film i filmen om en av sidokaraktärernas resa till Europa. Ingrepp som hela tiden riskerar att sno åt sig kraften från själva berättelsen, snarare än att stödja den. Lägg till det några riktigt pretentiösa utfall och du har en film som fastnar i sina egna grepp - sådär som det kan bli när man både vill kommentera ungdomskultur och samtidigt vara en del av den.The Rules of Attraction
Skådespelare:
Regi:
