Kalla mig hjärtlös, men vad är egentligen dealen med pingviner? Det här att de skulle vara så "mänskliga" handlar ju inte om något annat än kroppshållning och proportioner. Pingviner går upprätt. So? Ibland lägger de sig ner och glider på magen ner för slänten. Mhm. Här har man ytterligare förstärkt det hela med ett läskigt speakermanus där man har valt att ge pingvinerna en röst (Gösta Ekmans i den svenska versionen) med repliker som "Vi har sjungit, dansat och älskat. Nu väntar vi på livet som kurar ihop sig i honans mage". Problemet med att i speakerrösten ge uttryck för pingvinernas hela känsloregister är att man till slut inte vet vad av det man ser som verkligen stämmer. Som när en mamma påstås försöka stjäla en annans unge. Jag menar, jag vet inte. Har man sett en kejsarpingvin har man sett alla. Vad säger att det inte var hennes egen unge och man bara försökte få till en bra story? Men jag måste ändå tillstå att man så småningom låter sig duperas tro att pingvinerna har ett känsloliv. Först tycker man synd om den lilla pingvinen som ensam vaggar fram över packisarna, dömd till undergång. Sedan att den är rätt dum i huvet som lyckats missa resten av flocken. Och det här med djur som halkar. Oj, så skoj. Älskar du Bradley Trevor Greive-böcker och vykort med söta djur och texten "Längtar efter dig", är detta filmen för dig. En habil djurdokumentär, absolut, men vad [I]Pingvinresan[/I] har som [I]Ett med naturens[/I] tittarfilmer på bofinkar inte har övergår mitt förstånd.Skådespelare:
Regi:
