Om Train to Busan var en uppfriskande och vass återupplivning av zombiegenren med en hjärtskärande och andnödsframkallande story om en far och dotter ombord ett virusbesatt tåg, så är den fristående uppföljaren Peninsula något helt annat. Så pass att det är fullt förståeligt att regissören och manusförfattaren Yeon Sang-ho betonat att detta inte heller ska ses som en rak uppföljare till hans förra zombierulle.
Fyra år har gått sedan händelserna i Train to Busan. Den koreanska halvön ligger i ruiner efter zombieutbrottet. Jung-seok är en före detta soldat som lyckades fly till Hong Kong, där kineserna behandlar de koreanska flyktingarna som pesten. En dag blir han anlitad av en maffiaboss att tillsammans med ett litet team återvända till Korea för att hämta en lastbil med pengar. Mitt bland horder av zombies.
Peninsula är vad du får när ett sydkoreanskt fan av Hollywoodaction får pengar att göra en mashup av I Am Legend och Mad Max. Handlingen är korkad och all form av verklighetsförankring (så gott det går i en zombiefilm) är utbytt mot preteens som driftar bättre än någon i Fast & Furious-gänget. Läskigt är det inte längre, utan nu är fokus mer på action och små doser av humor. Självklart bjuds vi på ett flertal K-drama stunder också.
Allt det här säger inte att Peninsula inte är underhållande, för det lyckas den faktiskt vara – så länge man inte jämför den med sin föregångare. Filmen största synd är det oförlåtligt ojämna tempot som tyvärr gör det tydligt att de nya karaktärerna vi är menade att följa denna gång inte är så jätteintressanta. Men så länge Yeon Sang-ho ägnar uppmärksamheten åt att leka med hur en postapokalyptisk zombievärld skulle fungera eller låter småtjejer köra över fler zombies än du hinner räkna – då är det helt okej att Peninsula är en typisk gapig uppföljare som väsnas mer än vad den egentligen har att bjuda på.
