En frånvarande karriärfokuserad pappa hoppar på ett tåg med sin dotter samtidigt som en fullskalig zombieapokalyps bryter ut. Nu rusar tåget i full fart från Seoul till Busan medan de kämpar för att hålla sig i livet från de smittade ombord.
När Edgar ”Shaun of the Dead” Wright kallar en film för den bästa zombiefilmen han någonsin sett, då lystrar man. Han var inte ensam om superlativen när Train to Busan släpptes år 2016. I hemlandet Sydkorea slog filmen publikrekord och drog över 11 miljoner till salongerna. I Sverige gjorde den tyvärr inte lika mycket väsen ifrån sig hos mer än cineasterna. Sanningen är att Sydkorea upplever en guldålder inom film sedan snart två decennier tillbaka och som nådde en kulmen i februari då Parasit gjorde en rejäl skräll genom att ta hem Oscarstatyetten för Bästa film. I och med det har allt fler svenska som internationella ögon vänt blicken mot denna asiatiska filmindustri, och förhoppningsvis återupptäckt Train to Busan i tid med att dess spinoff Peninsula nu har premiär.
Med Train to Busan visade regissören och manusförfattaren Sang-ho Yeon att det går att göra underhållande zombieaction igen och blåste liv i en genre som blivit övermättad med åratal av The Walking Dead på tv. I ärlighetens namn så är det egentligen inget direkt speciellt med Train to Busan, men det den är gör den jäkligt bra. Sang-ho Yeon hade tidigare endast gjort animerade filmer och hans visuella expertis tog han med sig och gjorde en film som är non-stop spännande. Persongalleriet är full av välspelade och intressanta karaktärer. Släng in lite drabbande klasskamp i handlingen, World War Z zombies (huruvida det faktiskt är zombies per definition kan hardcore fansen diskutera) och en dos sydkoreansk melodram och vi får en smart, pulshöjande och rejält underhållande nutida klassiker i genren.
