Natalie Portman vill leva poly. Vilket tyvärr gör att hela den här Hollywoodrullen blir väldigt otrovärdig. Inte sedan Julia Roberts var en lycklig hora i Pretty Woman har en beskrivning av Los Angeles innehållit fler ”really?”.
Portman spelar Emma, antagligen den första tomboyen som fortfarande är extremt söt i långa ögonfransar, plutiga läppar och långt hår. Hon jobbar som läkare och har inte tid med något förhållande och bor på ett lesbiskt sätt i ett kollektiv utan att vara rädd för att inte bli gift. Ashton Kutcher har en snygg kropp och faller för henne trots att de egentligen är kompisar.
Trots den extremt banala historien, med enda tvist att det är tjejen och inte killen som säger ”öh, jag vill inte ha ett förhållande”, är det en bra film. Alla som är ute efter en rejäl rulle med romantikinslag får sina behov tillfredsställda. En del fräscha sexscener är med också, men framför allt är det en fröjd att se Kutcher och Portman. De är fantastiska skådisar och jag blir lycklig över att jag ska få växa upp med ett Hollywood som när dem vid sin barm. Lite Hepburn-Grant-feeling faktiskt.
