På skandinaviska terrassen i Cannes stöter Thommy ihop med Bille. "Varför ringer du aldrig, Bille? Fan, när ska vi göra en film!"
Ja, varför ringer aldrig Bille? Och varför ringer ingen annan? Varför får vi så sällan se Sveriges bäste skådespelare på den filmduk där han så självklart hör hemma?
Tja, knepighetsfaktorn är kanske inte att leka med. Den som med eftertryck avslöjas under den närmast farsartade inledningen av Stefan Jarls [I]Muraren[/I]. En film om livet och konsten och kärleken och döden och alla dom andra viktiga frågorna. Men först som sist en film om -- Thommy Berggren.
Och tack och lov för att Stefan Jarl gör film med den här mannen. Först kanske något mer oplanerat, när Thommy tog över huvudrollen i minnesfilmen till Bo Widerberg, [I]Liv till varje pris[/I], och nu i en film som Thommy Berggren till synes först inte ville höra talas om, men där han sen knäpper upp och ger intima detaljer från såväl sexdebuten bakom bollplanket i Mölndal som den gången han nästan ströp pappan i en snödriva.
Och värre historier än så. Jag lovar. Och Sveriges bäste skådespelare han kan berätta. Liksom i filmen om Widerberg har Stefan Jarl tuktat materialet och fått pendeln att svänga mellan det djupast smärtsamma och det frustande roliga. Som historien när Thommy gjorde Bergman vansinnig när han vägrade sätta sig på stolen i [I]Lång dags färd mot natt[/I].
Parallellt med berättelsen om Thommy Berggrens liv, där hans pappa, fyllbulten och fackpampen, spelar en avgörande roll, följer Stefan Jarl tillkomsten av Thommy Berggrens uppsättning av Harold Pinters [I]Fastighetsskötaren[/I] på Stockholms Stadsteater. Via den leder diskussionen in på det här med livet och konsten och mot slutet av filmen konstaterar Thommy Berggren att "allt ska ner i kitteln". Alltså, att det är självklart att den konst man gör är summan av en själv -- och ens uppväxt.
Det är möjligen inte den nyaste av sanningar, men här blottläggs den med en skärpa och en angelägenhet som gör den -- tillgänglig. Vi ser och vi förstår. Och vi berörs. För en film med Thommy Berggren är alltid en upplevelse. Men en film om och med Thommy Berggren, ja det är något alldeles exceptionellt. Vi ska vara stolta över den karln. Och framför allt ska vi kräva att Bille eller någon annan ringer till honom. Nu.Skådespelare:
Regi:
