Mod Squad

Scott Silvers andra långfilm är influerad av och bygger på en populär amerikansk TV-serie från slutet av 60-talet: [I]The Mod Squad[/I]. I dessa tidevarv är det alltså inte bara Jedin som kommer tillbaka utan även ungdomsdeckare. Just denna filmades också i slutet av 70-talet som [I]The Return of the Mod Squad[/I] - en blek efterföljare till en ganska alldaglig föregångare. Scott Silvers 90-talsversion bär en hel del drag av just 70-tal, inte minst tack vare Ellen Kuras blåtonade och lätt korniga foto och en ibland något, för dessa hyperspeedade tider, tattigt lättgripbar intrig. Jag undrar stilla om det inte också är en vagt ironisk nyfilmatisering, med det romantiska hyllandet av den brottsbenägna sanningssökaren och repliker som den Claire Danes droppar precis före slutpangandet: "Ja, det händer åtminstone inte i en lagerlokal!" Julie (Danes), Pete (Giovanni Ribisi, som bland annat kunnat ses i [I]Rädda menige Ryan[/I] och Richard Linklaters suveräna [I]Suburbia[/I] - finns på video! Hyr!) och Linc (Omar Epps) presenteras som ett gäng urspårade ungdomsligister som ställs inför det enkla valet mellan att tillbringa en tid i finkan eller att som polisassistenter arbeta undercover med att samla in bevismaterial mot ett misstänkt hak. Triaden är till en början inte så framgångsrik, men alla olägenheter leder som sig bör så småningom endast till större klarhet, som när Julie blir förälskad i en lusig föredetting som senare visar sig vara (det som vi andra gissat från första ögonkastet) en av skummisarna. [I]Mod Squad[/I] är till stora delar en underhållande film, även om den också innehåller många svagheter med ologiska och känslomässigt korkade scener. Men Giovanni Ribisi och Omar Epps har fått två tacksamma karaktärer som de begåvar med en stor portion charm, och när de tre tafatta ungdomarna tar fart och är som bäst framkallar de samma förtjusning som när man som yngre medborgare läste de biblioteksförbjudna ungdomsdeckarna av Enid Blyton. Varken mer eller mindre.