En av spanskan Isabel Coixets tidigare filmer, ett litet indiedrama med Lili Taylor, hette [I]Things I Never Told You[/I]. Det kunde vara titeln även på den här anemiska kvalitetssnyftaren producerad av Pedro Almodovar. Sarah Polleys Ann är 24 och skurar golven på ett universitet i Toronto. Hon bor i en oansenlig trailer med sin high school-kärlek och två ungar, och bakom knuten en livsförnekande mor (Debbie Harry).
Och nu får hon veta att hon har obotlig cancer och kommer vara död inom två månader. Livet tog enkelt helt slut innan det hann börja, och det enda som återstår är något slags meningsfullt avslut.
Till skillnad från ditt vanliga terminally ill-melodram på Hallmark skriker inte [I]Mitt liv utan mig[/I] efter att bli älskad. Tvärtom. Med lite av samma smutsiga pragmatism som Samantha Morton-mästerverket [I]Morvern Callar[/I] försöker den snarare komma undan med ett av de svåraste tricken i boken: att skapa sympati för en karaktär som egentligen stinker moraliskt. När Ann får sin dödsdom väljer hon att inte informera sina närmaste. Istället sätter hon igång med att bocka av en matig The Bride-lista över saker att göra innan hon är död -- däribland att ha sex med en hundögd Mark Ruffalo i stickad tröja, och annat som kan få henne att för första gången känna frihet. Familj och vänner får nöja sig med en trave postuma kassetthälsningar.med förklaringar, ursäkter och praktiska råd från andra sidan graven -- förutom kalasgrattningar åt barnen har hon till och med fixat fram en ny kvinna åt sina make och det är någonstans här som listan börjar kännas mer som en döende diktators verk än egentlig omtanke.
Jämfört med [I]Morvern Callar[/I] gör [I]Mitt liv utan mig[/I] tyvärr för lite för att problematisera Anns egocentriska sorti. Sarah Polley är som alltid enormt säker i sitt spel -- hon skulle antagligen kunna beställa hämtpizza i två timmar och få det att kännas enormt fängslande. Men hennes karaktär förblir ändå en intressant fiktion. I Samantha Mortons nät av lögner tvingades man hela tiden ompröva sina sympatier. Här handlar det mer om en serie givna val som vi får lov att acceptera utan att egentligen kunna förstå motiven (Ångrar hon det liv hon levt? Älskar hon inte sin man? Är hon bara rädd?).
Efter de förutsättningarna är det ungefär så kompetent det kan bli, men något för artificiellt för att bli riktigt gripande.
Skådespelare:
Regi:
