Chris bor i en hamnstad på irländska landsbygden. Han och hans kompisar ägnar fritiden åt att ge varandra halsbrytande utmaningar för att se vilka som förtjänar att vara med i -hjälteklubben-. En dag träffar de Joe som bräcker dem i allt, och han blir snart Chris bästa vän. Ingen vet emellertid att Joe jobbar på en cirkus, och vad värre är: att han egentligen heter Joanna och är tjej. Filmen bygger på en bok av svenske Peter Pohl som är en av vår tids främsta barnboksförfattare. Debutboken Janne, min vän från 1985 ligger fortfarande under litteraturvetarnas lupp, och tolkningarna är lika många som antalet tolkare. Eftersom Pohl själv har sysslat mycket med manusförfattande har det framstått som en gåta varför Janne, min vän inte har blivit film tidigare. När den nu tolv år efter utgivningen går upp på biograferna i form av en europeisk samproduktion under namnet Min vän Joe, känns det plötsligt självklart varför författaren hållit sig utanför arbetet med filmatiseringen. Romanen är nämligen sprängfull av språkliga poänger och litterära gåtor som aldrig skulle haft en chans att göra sig gällande på vita duken. Regissören Chris Bould har insett detta, och är tillräckligt modig för att våga använda boken som inspirationskälla istället för att frestas att direktöversätta den till celluloidremsan. Visst hittar vi en supercyklist, en cirkus och en pappa som är snällast i världen, men annars är det inte mycket som är sig likt.
De som förälskat sig i boken riskerar i vanlig ordning att bli besvikna, men bör ändå ge filmen en chans. Och det är bara att hoppas att de mellanstadieungdomar som växt upp med Arkiv X och som Folkets Bio ser som filmens huvudsakliga målgrupp kan fängslas av en berättelse om känsliga ämnen som vänskap, kärlek och en ibland ofattbart grym vuxenvärld.
My friend Joe
Skådespelare:
Regi:
