Den laserfokuserade Pierre Pastié (Vincent Lindon) har expansionsplaner för sitt världsledande vinföretag. Vinjätten har gått i arv över generationer, men för att stanna inom familjen behöver Pierres labile kusin Adrien (François Damiens) skriva under papper som intygar att hans aktier inte kommer säljas utanför släktträdet.
Min kusin är fylld på situationer som är tänkta att få en att ligga dubbelvikt av skratt. Pierre fastnar i en trasig hiss och de behöver använda metallsåg för att få ut honom. Möjligheterna för kul är oändliga. Kanske kommer Pierre snubbla runt som en modern Monsieur Hulot? Eller kanske blir det mörk splatterkomedi av det hela, med ett oavsiktligt avsågat ben som sprutar ner hissen med blod? Ingetdera. I stället står Pierre still i klaustrofobiska stillbilder och skriker desperat att han vill ut. Jag skruvar obekvämt på mig. Det här skulle lika gärna kunna höra hemma i en skräckfilm.
Vid en flight till Bordeaux tappar flygrädde Adrien fattningen totalt och vill hoppa ur planet tusentals meter upp i luften. Det skulle såklart också kunna vara exakt hur roligt som helst. Men även här rullar scenen på utan komisk timing eller med några stilval som förstärker humorn.
Men allt är inte katastrof. Vincent Lindon (Svinen, Marknadens lag och Titane) är övertygande som hårdhjärtad affärsman och skänker filmen viss dramatisk tyngd. Det är dock svårt att ta dramat på allvar när de upptrissade scenerna är skrivna för att riva ner skrattsalvor.
