Marknadens lag är knappast någon unik film. Tematiskt påminner den om bröderna Dardennes Två dagar, en natt, där avsaknaden av solidaritet på arbetsplatsen och rädsla för den pengalösa tillvaron utgör respektive films grundbult. Patrice Deboosères kortfilm Det svåra provet påminner om Marknadens lag så till den grad att filmens regissör och manusförfattare Stéphane Brizé har anklagats för varje filmares mardröm: plagiat.
När Thierry (Vincent Lindon) efter femton månaders arbetslöshet lyckas knipa en anställning på ett varuhus inser han att hans arbetsuppgifter utgår från en lokal storebrorsverksamhet vars syfte är att sparka personalen så att chefen kan få mer pengar i fickan. Konfrontationen av de anställdas harmlösa misstag påminner om en upphöjd version av den skuldprojicerande skamvrån det innebar att mula någon på högstadiet.
Om filmen hade spelats in för tio år sedan hade den närmat sig dystopigenren. Istället driver den skickligt med en samtid inspirerad av en absurd verklighet. Fotografiet vibrerar och inkluderar publiken i ett flugan-på-väggen-perspektiv med ett klippningshantverk som i stort sett är förbehållet scenbytena.
Bortsett från Vincent Lindon är samtliga skådespelare amatörer handplockade utifrån yrkesgrupper som representerar en komposition av arbetsmarknadens hierarkier. Resultatet är ett slags mokumentärt drama vars verklighetsnära nyanser i ton, foto och framförande är avgörande för filmens drabbningsgrad. Lindon blir Tierry till fullo och det är just hans avsaknad av utstrålning som etsar sig fast medan han riskerar en fortkörningsbot i förnedringens otrevliga nerförsbacke.
Scenerna avlöser varandra i ett stafettmaraton där Thierry spurtar mellan institutioner och myndigheter samtidigt som han blir allt mer psykiskt utmattad. Därmed nyanseras ett efterlängtat bidrag till ”den lata bidragsparasitens” motsats.
Det kontroversiella greppet att låta amatörskådespelare representera en utsiktslöst fattig och socialt utsatt tillvaro påminner om Gabriella Pichlers Äta sova dö, men lika mycket om den neorealistiska efterkrigsfilmen Cykeltjuven. Frihet, jämlikhet och brödraskap existerar inte i Stéphane Brizés nya film.
