Mamy Blue

admin-kollegorna 16:35 23 May 2000
Yviga och blurriga hemvideoklipp av en kvinna som ler mot kameran, mot sin betraktare. Sekunder som stelnar: en bilolycka. En man kysser varsamt kvinnans klotrunda, gravida mage. Hon vaknar i sjukhussängen och upptäcker det röda ärret på sin buk och rusar i rasande panik in på bebisavdelningen och sliter åt sig två bebisar som hon tror är hennes egna. Klipp. Sex år senare: kvinnan sitter halvpsykotisk, lallar och klistrar bilder av fjuniga bebisar över väggarna i rummet. Det är tydligt att hon har ett mål och en logik, men det är inte klart vad. Nej, det är inte jag som har fått hjärnsläpp, men det var vansinnigt länge sedan jag såg en svensk film som redan i inledningen, genom ett något skruvat och upptrissat språk, antydde att den ville något mer, något annat. Filmen fortsätter i samma skola: den egensinnigas. Det är Viveka Seldahl som gestaltar mamman i en intressant kvinnoroll som tangerar både en Fassbindersk dam och en expressionistisk John Waters-figur. Men just denna både viljestarka och skröpliga Lena är sällan sedd, och hon beslutar sig på eget bevåg för att skaffa sig det hon vill ha: hon bestämmer sig för att stjäla en familj. Postbiträdet Torben (Göran Engman) är hennes utvalde vapendragare. Två barn kidnappas i en park med Barbie och Ken som lockbete i en ljuvlig scen, och Seldahl för dem till en öde skärgårdsö - ett familjelyckemekka och skådeplats för hennes inre drama. Anette Skåhlberg (manus) och Martin Lima de Faria har tidigare gjort kortfilmerna [I]Främlingen[/I] och Guldbaggenominerade [I]Betraktaren,[/I] men [I]Mamy Blue[/I] är deras första långfilmsprojekt. Det är en något omtumlande upplevelse som berör, men jag saknar ett ställningstagande rent uttrycksmässigt. Det är svårt att röra sig obehindrat mellan filmens något absurda, djupt och svart humoristiska universum och den mer psykologiskt realistiska, något sentimentala ådra som stundtals gör sig gällande. Som åskådare vacklar jag när jag försöker närma mig och det är lätt att låta för mycken känslighet falla över patetikens tunna gräns när man har sina skruvade glasögon på näsan. (Premiär 4 februari)
Skådespelare: 
Regi: 

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler filmrecensioner