Sista halvtimmen är en enda lång kavalkad med dansnummer – och det är det bästa med filmen. Innan dess är det en konstig röra av transportsträckor, en berättarröst i form av en lastgammal tonårstjej som raljerar om dansens betydelse för mänskligheten och en kärlekshistoria som är så slapphänt skriven att man blir förlåten om man inte förstår förrän i slutet att just denna relation är tänkt att vara filmens mittpunkt. Samtidigt så ska vi inte lura oss själva. Detta är ändå Magic Mike’s Last Dance… den tredje filmen i raden om stripparen Mike Lane från Florida.
Företaget har gått i konkurs och dansandet ligger bakom honom när Mike (Channing Tatum) stöter på den rika affärskvinnan Max (Salma Hayek) som övertalar honom att följa med till London. Enligt klassisk filmlogik så säger han ja trots att Max inte vill avslöja varför hon vill ha med honom. Först på plats får Mike veta att Max vill att han ska sätta upp en dansshow, inspirerad av den erotiska dans han utförde för/på henne natten innan.
Channing Tatum är tillbaka i rollen som löst är baserad på hans eget liv innan skådiskarriären. Även regissören Steven Soderbergh är tillbaka, elva år efter att första filmen hade premiär 2012. Vilka som inte är tillbaka är resten av grabbgänget med definierade torsos och pulserande höfter. Om inte en väldigt kort scen via Zoom räknas. Trots att filmen är inspirerad av den faktiska live showen som sattes upp i London 2018 så kunde de väl ändå hållit sig från att glömma att det magiska med filmerna inte bara var Mike, utan hela ensemblen. De dansare vi faktiskt får är namnlösa och karaktärslösa.
På ett sätt uppfyller denna omvända Pretty Woman-historia kriteriet för att vara en Magic Mike-rulle – spänstig dans utförs av vältränade män. Om de bara inte försökt få till en ”mognare” handling och istället fortsatt med att vara spekulativ voyeurism hade det varit mer kul. Lika väl att detta är Magic Mikes sista dans.
