Kopps

Josef Fares, syrierörebroaren som gett actionslackergenren ett charmigt slängigt ansikte, är ju inte lika tuff som man kan tro, invandrarungetugget till trots. I hans nya film [I]Kopps[/I] - uppföljaren till stormsuccén Jalla Jalla" - radas mesmännen upp, poliser och allt. Mest självlysande den milde receptionisten (Erik Ahrnbom är fruktansvärt rolig) som bakar kiwilängd och försöker få sin lilla fjollhund att hoppa som en kanin. Den magnifike Göran Ragnerstam och klippstarka Sissela Kyle är äkta snutpar och ute på fältet med resten av styrkan, nämligen festliga Torkel Pettersson och Josef Fares brorsa Fares Fares, som gör ett hjärtskärande porträtt av den genomgode ensamstående pappakonstapeln med tröjan innanför jeansen och romantiken för ögonen. Så - skådespelarstyrkan är under kontroll och bekväma i Josef Fares som det verkar omtänksamma regi. Handlingen är mindre imponerande, polisstationen hotas av nedläggning - inga brott begås ju i den här ursvenska hålan! - och gendarmerna gör helt enkelt någonting våldsamt åt saken. Spränger upp den lokala korvkiosken, till exempel. Eftersom tiden trots det blir för händelselös får Josef Fares briljera med sin väl inövade visuella actionbegåvning när Petterssons karaktär dyker ned i våldsfilmsfantasier. Emellanåt pausar han med stickning av gula pannband på balkongen. Det är lite svårt att avgöra om detta är ett känsligt porträtt av känsliga män eller om det är heteromachomannens sedvanligt ängsliga, tvångsmässiga mobbande av bögar - presenterat i ett elegant paket. Men eftersom Josef Fares hävdar att Stanley Kubricks episka kostymdrama [I]Barry Lyndon[/I] är hans favoritfilm hoppas jag på det första. Filmen i övrigt är lågmäld fars och jag är inte den som stångas för att filmer prompt ska ha ett budskap och ingen tvivlar heller på att vissa repliker konsekvent kommer citeras på närmaste firmafest. Men när rullen för berg- och dalbana i tempohållning och egentligen inte handlar om någonting annat än att förmedla ett visst mått mys, blir förnimmelsen sammanfattningsvis väldigt tom. Man hoppas att Josef Fares kan, vill, mer. Han måste kanske bara helt enkelt gå in i garderoben och komma ut igen med kråsskjorta, slå på stora trumman och blomma ut sin romantiska ådra i ett storslaget kärleksdrama om.säg.Gustaf lll! Du vet, Josef, han blev värsta skjuten rakt genom guldlamén.