Josef Fares

Leo

Leo fyller trettio och har fest. På vägen hem råkar...Leo fyller trettio och har fest. På vägen hem råkar han och flickvännen ut för Det Vettlösa Gatuvåldet. Sedan handlar allt om hämnd. Josef Fares går tillbaka till sina rötter, med en film om våld och hårda killar — och passar på att också gå tio år tillbaka i sin egen utveckling. Det är som en studentfilm. Manus, regi och skådespelare, allt är lite taffligt och haltande.

Zozo

Vill ni ha de dåliga eller de goda nyheterna först? De dåliga? Okej: När eftertexterna börjar rulla blir jag först förvånad, sedan även lite besviken. Kanske till och med aningen putt. Då känns det snarare som om man sett första avsnittet av ett tredelat SVT-drama. Och det är just det berättartekniska som är filmens stora

Kopps

Josef Fares, syrierörebroaren som gett actionslackergenren ett charmigt slängigt ansikte, är ju inte lika tuff som man kan tro, invandrarungetugget till trots. I hans nya film [I]Kopps[/I] - uppföljaren till stormsuccén Jalla Jalla" - radas mesmännen upp, poliser och allt. Mest självlysande den milde receptionisten (Eri

Jalla! Jalla!

En slipad reklambyrå hade knappast kunnat skapa myten kring Josef Fares mera effektivt. Fares karriär började som produktiv nollbudgetfilmare i hemstaden Örebro, men hans hemmagjorda actionfilmer tog snart honom hela vägen in på Dramatiska Institutets regilinje. Där utmärkte han sig, både med sin utländska bakgrund men