Danmarks svar på Lukas Moodyssons Tillsammans är en produktion som trots höga ambitioner saknar den identitetsbärande karaktär som regissören Thomas Vinterberg gjort sig ett namn på. För ingen har väl glömt den oförsonliga kultrullen Festen? Vinterberg förefaller hur som helst ha haft ett mer kommersiellt anspråk den här gången.
Erik (Ulrich Thomsen) och Anna (Trine Dyrholm) bryter sig loss från ekorrhjulets tristess genom att köpa ett hus att väva drömmar i och bildar kollektiv. Huset fylls snart med vänner, öl och middagar, stämningen är fantastisk och alla är glada utom Erik. När han inleder en affär med en 20-nånting på skolan där han undervisar nickar hans fru förstående och föreslår att hon ska flytta in.
Visst har filmen några kvaliteter, men manuset är inte ett av dem. Dialogen är slentrianmässigt trött, opersonlig och informativ. Men scenografin är sparsmakat autentisk och den som hoppas på en injektion av manchesterbyxor, skägg och yolo-mentalitet lär inte bli besviken. Trine Dyrholms gestaltning av ett långsamt upptrappat sammanbrott är helt enkelt lysande medan resterande insatser, inklusive en förvisso charmerande Fares Fares (dansktalande!), dessvärre är ganska intetsägande.
Trots den uppenbara konflikten tycks inte filmen handla om något särskilt. Livets gilla gång på gott och ont, och genom kameran blir publiken en fluga på väggen. Kollektivet är en stundvis trivsam film men det er det hele.
