Jag är din krigare

I Goda människor (1990), Stefan Jarls senaste spelfilm, ropar filmens huvudperson, pojken Viggo, i en nyckelscen mot horisonten: "Jag vill inte bli stor!". I Jarls nya film, hans andra spelfilm, står huvudpersonen, den 14-årige Kim och ropar mot samma horisont: "Jag är din krigare!". Båda ropen är skrin som vänder sig mot civilisationen och mot socialisationsprocessen. I båda filmerna bryter huvudrollens unge pojke med civilisationen och tar parti för vildmarken, för vårt förhållande till naturen. Det finns således stora likheter mellan Jarls båda spelfilmer (och för den delen flera av hans dokumentärer, inte minst Naturens hämnd och Hotet) men medan Goda människor var något av ett ofullständigt förstlingsverk är Jag är din krigare en i alla avseenden stark och konsekvent uppgörelse med en värld som fullständigt tappat kontakten med sitt ursprung. Jag är din krigare är ett anrop som sträcker sig långt bortom futtiga debatter om huruvida vi ska stänga en eller två reaktorer i Barsebäck. Jag är din krigare kopplar ett ett helt annat och större grepp, en ton som slås an bland annat i det inledande Thoreau-citatet "I vildmarken vilar världens räddning".Som barn- och ungdomsfilm lämnar den allt motstånd på senare år bakom sig, Sixten, Sune, Bert och Kalle Blomkvist göre sig liksom icke besvär. Det här är precis den angelägna samtidsfilm som svensk barn- och ungdomsfilm, och för den delen vuxenfilm, skrikit efter under lång tid. En film om just nu, en film som tar ställning, en film som manar till eftertanke och motstånd. Det krävdes en okuvlig rebell som Stefan Jarl till detta.Jag är din krigare är förvisso ett samtidsdrama, men den rör sig likväl på ett mytologiskt plan. Positionerna är tydliga, symbolerna rikliga, arketyperna legio, världen tydligt uppdelade i gott och ont, där det goda företrädesvis representeras av barn och djur. I en film som gjort anspråk på att vara realistisk från början till slut skulle detta sluta i patetik och övertydlighet, men Jag är din krigare behärskar sin form från början till den långa slutbilden.Huvudrollens Kim dröjer sig en dag kvar i skogen och det Grand Canyon-liknande område där han och kompisen Edward alltsomoftast tillbringar fritiden. Kim är (enligt Edward, som har bråttom hem den kvällen) en "jävla skogsmulle" som just den här dagen i en drömscen möter en indian som döper Kim till Sikta Mot Månen och ger honom i uppdrag att bli en naturens beskyddare, en uppgift som Kim tar på stort allvar. Han blir kvar i vildmarken och tar alltmer skepnaden av en kompromisslös gerillakrigare. I hans väg kommer jägare, tyska fågeläggtjuvar och monstruösa grävmaskiner. Pådraget efter honom ökar och inte minst i form av den unge polismannen Hjorth, där Mikael Persbrandt mutar in rollen av en svensk Christopher Walken med obehaglig precision.Visst har Jag är din krigare sina övertydliga stunder, som den scen där indianen dubbar sin unge adept till riddare över naturen. Oliver Stones flitiga och patetiska bruk av indianer som sanningssägare fladdrar förbi i minnet, men medan Stone oftast totalhavererar i dessa scener undviker Stefan Jarl detta med en elegant buklandning, mycket naturligtvis tack vare att allegorins form tillåter den här sortens pamfletter. Som vanligt, höll jag på att säga, men frågan är om han inte överträffar sig själv här, står fotografen Per Källberg för ett bedövande vackert foto som tillsammans med inte minst Studio Lagnös minutiösa ljudarbete lyfter den tekniska sidan av Jag är din krigare till en nivå som bara kan jämföras med Hollywood.Helt avgörande för filmens storhet är också den unge Robin Milldoff i rollen som Kim. Om Jarl hade problem med sina huvudroller i Goda människor så har han här gjort ett fynd som alla regissörer kommer att vara och rycka i efter de har sett Jag är din krigare. Robin Milldoff (son till skådespelaren Kenneth Milldoff vid Malmö Stadsteater) har en självklar och oproblematisk närvaro på duken och trots sin späda kroppshydda så bär han filmen på sina axlar på ett sätt som både är anmärkningsvärt och imponerande.Jag tillhör fortfarande de naiva som tror att film kan påverka och förändra människor och det är bara att hoppas att Jag är din krigare får en stor, ung publik och att Sverige på köpet får en jävla massa skogsmullar till.