Infernal Affairs

Ibland är en cigarr bara en cigarr. Bakom den högst ordinära titeln [I]Infernal Affairs[/I] döljer sig en i det närmaste helt ordinär actionrulle. Tony Leung spelar Yan, en polis som infiltrerat brottssyndikatet Triaderna. I tio år har han jobbat undercover i ett Hongkong befolkat av thailändska colakurirer och sharpa gangsters. Endast polischef Wong (Anthony Wong Chau-Sang) är medveten om hans egentliga identitet. Samtidigt har triaderna infiltrerat polisen genom mullvaden Lau (Andy Lau). När de bägge sidorna blir medvetna om förrädarna i sina led bryter en katt-och-råtta-lek ut där de två männen fungerar som varandras förvrängda spegelbild. Idén att låta de två männens situationer synka är spännande. Men historien är så pass slät och Hollywood-doftande att jag stundtals glömmer bort att originaltiteln är [I]Wu Jian Dao[/I] och att det hela utspelar sig i Hongkong. Regissörerna Andrew Lau och Alan Mak verkar ha sneglat mer på amerikana som [I]Dirty Harry[/I] och [I]NYPD Blue[/I] än på sina actionkunniga landsmän. Tempot varierar en hel del i filmen och våldsscenerna är mer eldstrider än blodbad. Egentligen borde jag kanske applådera Lau och Maks försök att göra en Hongkong-film som inte bärs upp av ultravåld. Men jag kommer på mig själv med att flera gånger i filmen sitta och önska att folk ska börja skjuta sönder varandra. Det blir liksom inte så mycket kvar om man tar bort pangandet ur en pangpang-film. Speciellt som storyn inte alls är lika clever som Mak och Lau själva verkar tro. [I]Infernal Affairs[/I] är inte direkt dålig, bitvis är det spännande och en del av vändingarna är inte helt förutsägbara. Ambitionerna har uppenbarligen varit höga men helhetsintrycket dras ner av det svaga manuset. Intrigen är babblig och stundtals lite löjlig. Eric Tsang är bra som osannolik maffiaboss någonstans mellan Joe Pesci och Joel Bitar. Även Tony Leung och Andy Lau sköter sig fint i sina snutroller. De kvinnliga karaktärerna känns däremot som alibin och får aldrig något riktigt utrymme. Visst, det är ganska skönt att slippa omotiverade sexscener och sentimentalt bjäfs men kunde inte brudarna få lite personlighet åtminstone? Och vad hjälper ett snyggt kameraarbete när miljöerna är Action formulär 1a (parkeringsgarage, trapphus, höghustak)? [I]Infernal Affairs[/I] är första delen av en trilogi som består av en prequel och en uppföljare, och det är möjligt att filmen växer när man ser de övriga delarna - tillbakablickarna som återkommer genom hela filmen antyder det. Som ensam film är dock [I]Infernal Affairs[/I], på sin höjd, sådär.