Mmm. Mums. En dataanimerad film om en sengångare och en mammut och en sabeltandad tiger (förresten heter det inte sabeltandade tigrar utan sabeltandade katter har jag lärt mig i tv-serien [I]Odjurens tid[/I]) vid namn Diego (two words: Denis Leary!). Plus en bihistoria om en bisarr ekorre och hans ekollon.
Ni hör på en gång att detta är flumhumor, men filmen är nog främst en barnfilm och våra knytt kommer gå ned på knä för de coola sabeltandade tigrarna, katterna, och digga den påfrestande men godhjärtade sengångaren Sid. Medan övriga utrotningshotade forndjur flyr undan den annalkande istiden går de tre nyblivna kompanjonerna åt motsatta hållet för att hjälpa ett människobarn.
Filmen är producerad av 20th Century Fox Animation/Blue Sky Studios och vi kan konstatera att det är ganska långt från Dreamworks [I]Shrek[/I] och Disneys Pixar, vars verk jag i allmänhet aldrig riktigt gått igång på. De är kanske lite för präktiga. För ansträngda. Och inte så vackra som de klassiskt tecknade jag älskar.
[I]Ice Age[/I] är en slags blandning av gammeldags urtjusiga bakgrunder och försök till noggrann återgivning av tänkta urtidsmonster i humordräkt, inte alltid så snyggt. Men det gör inget. Inte heller att skämten ibland är töntiga, nivån är så att säga långt ifrån djuplodande, vilket inte hindrar den här ytliga recensenten att åtminstone en gång skratta så jag gråter.
Hela paketet levereras helt enkelt med en avslappnad och oemotståndlig attityd. Flamsigt, visst, men skönt. Stundom också en fängslande och spännande (för barnen) saga om vänskap och heder.
Har sett både den svenska och amerikanska versionen, de är rätt likvärdiga förutom den centrala rollen sengångaren Sid, som briljanta John Leguziamo ([I]Moulin Rouge[/I]) gör läspande sexycrazycool. I den svenska versionen har Robert Gustafsson visserligen stulit läspandet men till det tyvärr lagt en rejäl dos bebisspråk.
Skådespelare:
Regi:
