Hemma bäst

15:29 25 Apr 2006
Det finns ett alldeles eget helvete för människor som sätter ihop uddlösa Cosmopolitan-komedier med Sarah Jessica Parker och Matthew McConaughey, och som dessutom insisterar på att de ska köra sina paradroller - det vill säga näsvis relationsanalytiker respektive smug, äventyrslysten singelkille med egen lyxyacht. Hemma bäst kunde varit både ett dubbelavsnitt av Sex and the city och en uppföljare till How to lose a guy in 10 days (där McConaughey gör precis samma odrägliga roll fast i stället sysslar med diamantreklam). Men mest har man lånat från Hitch, filmen där Will Smith åker vattenscooter och ska få hämmade män att finna kärleken. Här är dock förutsättningarna annorlunda: McConaugheys Tripp (som han naturligtvis heter) ägnar dagarna åt att ligga med fotomodeller och spela paintball med sina slackerkompisar. Men han har ett problem. Han bor fortfarande hemma hos sina föräldrar ( Terry Bradshaw och stackars Kathy Bates som numera bara får spela jovialisk bullfarmor). När dessa anlitar Sarah Jessica Parkers "life interventionist" för att få honom att mogna börjar en utdragen könskrigskomedi där de viktigaste frågorna är ungefär följande: 1. Ska hon inse att hon funnit verklig kärlek på väg till flygplatsen, under en melankolisk promenad i regnet eller i en avväpnande slapstick-scen? 2. Hur mycket måste en människa hata sig själv för att ge upp sitt bekymmerslösa Jason Lee-liv för att sätta sig och lyssna på SJP:s ändlösa ältande om manligt och kvinnligt? 3. Varför blir Tripp hela tiden biten av jordekorrar? Just punkt två gör att Hemma bäst blir något av ett mysterium. Medan Steve Carells intag av infantila fruktläsker i 40 Year old virgin aldrig kändes som ett fullvärdigt alternativ till att få dejta Catherine Keener, framstår romansen här mest som en ondskefull komplott. Den enda som klarar sig med hedern i behåll här är Zooey Deschanel, SJP:s room-mate som sitter hemma och drar nihilistiska Ghost world-floskler från morgon till kväll. Hon försöker i alla fall.
Skådespelare: 
Regi: 

Fler filmrecensioner