Nöjesguiden tog ett snack med Simon Flesser, ena halvan av den prisbelönta och numer 15-åriga Malmö-duon Simogo, för att reda ut allt om retrospektivet Simogo Legacy Collection - och en spelbransch som hamnat på slagsida.
Det rasar en storm över världen. I dess spår sjunker spillrorna från kapsejsade spelföretag ner i djupen, tiotusentals utvecklare blir av med jobben och ett efter ett läggs oavslutade projekt ned. Men det finns några som fortfarande håller sig flytande. Malmö-baserade tvåmannastudion Simogo är ett av dessa. De firar 15 år ovanför ytan - men avslutade också ett mångårigt förlagskontrakt tidigare i år.
- Så nu är vi drivandes ute på havet utan ankare igen, säger Simon Flesser genom ett leende.
Förlagskontraktet var med den för spelbranschen friska fläkten Annapurna Interactive och hade redan hunnit mynna ut i två ambitiösa spel: Sayonara Wild Hearts och Lorelei and the Laser Eyes. Två fantastiska spel som prisats av både kritiker och spelare och som verkligen visat vilken höjd Simogo (plus vänner) kan ta om de bara får tid och utrymme för det. När kontraktet revs fick Simogo, som består av Simon och Magnus “Gordon” Gardebäck, anledning att se tillbaka och reflektera över sin tid som spelutvecklare. Tillbakablicken resulterade i något de länge velat göra: en Simogo-samling.
- Det blev ju ett retrospektiv för oss också, säger Simon. Jag kan tycka att det blir lite som att titta på en gammal bild av sig själv. Det blir lite skämmigt. Skämmigt för att man ville göra något som tänjde på något, man ville något väldigt mycket… och då kan det ibland bli lite löjligt. Men jag tycker nog att det är bättre att våga.
Och visst känns det som att de alltid vågat. 2010 startade Simon och Gordon sin ensamsegling över spelhaven när de släppte det charmiga Kosmo Spin. Tajmingen var perfekt, på AppStore fanns fortfarande möjligheten att sticka ut med kvalitet och stil. Under de kommande fem åren fortsatte duon (tillsammans med några återkommande utvecklarvänner) att göra spel för pekskärmar och mobila plattformar. Ofattbara sju spel på fem år - och sedan två spel på de senaste tio åren. Simogos spel har hela tiden känts som att de kommit lite från sidan. Överraskade, och då absolut inte bara på ytliga plan. Nyskapande, fast ändå bekanta. Modiga.
- Favoritspel? SPL-T! Och Lorelei. Gordon tycker väldigt bra om Device 6, för att det “tänjer på gränserna för vad ett spel kan vara”. Jag tycker om SPL-T bara för att det är roligt.
Simogo Legacy Collection är en omsorgsfullt sammansatt och översatt överblick över studions första fem år. Resultatet är en samling vitt skilda spel: allt från kluriga textäventyr och matematiska pusselspel till rytmrånare och mörka svenska folksägner. Utöver själva spelen får vi också massvis med extramaterial: radioteatrar, illustrationer och smakprov från den alltid lika magiska musiken. Vi får också en liten inblick i hur allt skapats genom några små prototyper.
Hade ni vågat starta den här resan idag?
- Nej, det tror jag inte. Det är svårt för alla (inklusive oss) nu. Det var inte lätt då heller men det släpptes i alla fall inte 2000 spel i månaden. Det är en svår tid för alla som gör spel. Eller, ändrar han sig, det är en svår tid för alla som vill tjäna pengar och… äta.
Det är svårt att svara på hur länge den där världsomfattande stormen pågår. Om spelindustrin kommer att repa sig - och vad de ekonomiska utmaningarna egentligen har för effekt på spelkulturen. Men ett är säkert: så länge Simogo håller sig flytande så finns det hopp.
