Kanske att titeln Good Life är missvisande. Snarare är det jakten på good life som står i centrum i Marta Dauliūtės och Viktorija Šiaulytes dokumentär. Vi får träffa unga människor från hela världen. De samlas under samma tak i det kollektiva boendet Tech Farm. Där bor man i små hubbar och träffar samtidigt likasinnade drömmare. I filmen är alla anonyma. Antingen är man entreprenör eller investerare. Eller bara boende på Tech Farm. Här hade gärna filmen fått djupdyka. Nu framstår flera medverkande nästan enbart som hjärntvättade sektmedlemmar där den ena efter den andra filosofiskt berättar om sin guru eller sina drömmar.
Allt verkar nästan för bra och jag önskar att fler kritiska frågor hade ställts. Vad det kostar att bo på Tech Farm framkommer inte, men uppenbarligen är det inte gratis. Inte heller är det en utopi där idéer får flöda fritt som det verkar. Likt att sparkas från ett företag fick boende på Tech Farm vräkas då de inte passade in i gemenskapen, som Tech Farms grundare uttrycker det.
Den tekniska utvecklingen snurrar snabbare och snabbare. Genom din telefon kan du nå hela världen och starta ett företag snabbt. Många idéer handlar om att skapa tjänster och att då själv fungera som mellanhand. Samhällsdebatten har vid sidan om denna dokumentär handlat om slavliknande förhållande i företag som verkar inom gigekonomin. I Good Life finns liknande exempel med. Man riktar sig mot unga som genom att värva andra når en viss nivå och får bonus. Lite komiskt blir det när grundaren till företaget säger att det är mer än ett företag. Människor möts, menar han och står samtidigt och tittar ner i sin mobiltelefon medan ett par yngre män slänger hans gamla möbler.
Absolut en sevärd dokumentär om en spännande värld som med säkerhet kommer att växa. Men i slutändan, trots alla vackra ord, kan jag inte sluta tänka på att det trots allt, som vanligt, endast verkar handla om en enda sak; är du lönsam lille vän?
