1942 medverkade den 17-årige Vilgot Sjöman som amatörskådespelare i Ingmar Bergmans uppsättning av En midsommarnattsdröm och de förblev vänner för alltid. Det som på den tiden var mer av en nödlösning, frammanad av brist på finansiering, har nu blivit en äkthetsmarkör och en kommuniké att regissören minsann inte tänker vika av från den hårda vägen.
När detta beslut såsom för Gabriela Pichler, Ester Martin Bergsmark och Peter Grönlund belönas med Guldbaggar sprids amatörjakten som en löpeld. Somliga trendvågor är det ärligt talat bara att surfa med på, för – ursäkta hela skådespelarkåren – amatörduon Joakim Sällquist och Sebastian Ljungblad, huvudrollsinnehavare i den ovan nämnda Tjuvheder-regissörens Peter Grönlunds nya film Goliat, gör en i svenska skådespelarspelfilmer sällan skådad guldinsats.
Det är de som ger liv åt ett manus som med tanke på tematiken givetvis är starkt, men också ganska schablonartat, om en kriminell far (Sällquist) och hans son (Ljungblad) och de där människorna som lever i marginalen, skuldsatta, hatade av grannar, någonstans i det gudsförgätna småstadssverige. Goliat är alltså den 17-årige sonen som skjuts ut mot avgrunden när fadern blir tillbakakallad till anstalten.
Kimmie ska från en dag till en annan bli ensam familjeförsörjare åt sin arbetsoförmögna mamma och sina älskade småsyskon. Inkastad i misslyckade knarkaffärer och meningslöst våld in the name of att vara en man, drömmer han i det tysta om en lärlingsplats på byggvaruhuset i Västerås dit hans ankare i livet, den kloka och livserfarna, av nästa amatörstjärna Cornelia Andersson perfekt skildrade Jonna, drar.
Konflikterna eskalerar till smärtgränsen och närbilderna på Kimmie blir mot slutet av filmen alltmer hjärtskärande. Däremellan dör allt hopp om mänskligheten, och också om konstnärers förmåga att skildra en miljö de inte själva vuxit upp i. Men som tur är finns de där amatörerna därute.
