Cité Gagarine, ett miljonprogramsliknande område i den sydöstra Parisförorten Ivry-sur-Seine, ska sprängas till grunden. Området, som byggdes av det franska kommunistpartiet 1961, ska rivas - standarden anses för låg för att vara beboelig - och ersättas av butiker och annat som samtiden anser mer relevant än fattigbostäder. Men Youri (Alseni Bathily) är född i området och vill aldrig bo någon annanstans än i sitt Gagarine. När alla andra lämnar stannar Youri kvar i de övergivna rivningshusen.
Gagarine är en blandad påse. Manusstrukturen saknar framåtrörelse och det finns en ödesmättad oundviklighet i själva upplägget. Man vet redan i ett tidigt skede att området kommer rivas, oavsett hur mycket Youri vill något annat. Det i sig behöver inte vara en nackdel, Gagarine är under stunder introspektiv och handlar mer om stämning än handling. Men det blir en svaghet när filmen också innefattar en sval, småputtrande och inte särskilt intressant coming of age-romans som följer en standardiserad berättarstruktur. Filmen försöker både vara konstnärligt vågad och på samma gång vara lättillgänglig och bred.
Det breda greppet är beklagligt i och med att Gagarine är riktigt bra när filmen lägger handlingen åt sidan och tillåter sig prioritera stämning. Regissörerna Fanny Liatard och Jérémy Trouilh gestaltar det väldiga bostadshuset genom en science fiction-blick. Arkitekturen i den kolossala betongklumpen framstår som verklighetsfrämmande genom oväntade vinklar och en glidande kamera. Som en apart och överdimensionerad temporär barack vars förbrukningsdatum har passerat.
