-filmerna skulle få smaka macheten, är det här lite av en julafton. Och på julafton gör det inget att glöggen stått på lite för länge. Huvudsaken är ju julklapparna. Och dem finns det gott om i den här transnationella succén där tuttmördaren Voorhees battles it out mot sängvätarnas demon Krueger. Freddy vs. Jason
håller sig bergfast inom åttiotalsramen. Inga mystiska kvinnor med hår i fejan eller oväntade tvistar på slutet. Och dialogen, regin och manuset känns nästan medvetet taffliga. På något sätt vill jag tro att regissör Ronny Yu låtit de här grejorna passera, inte av lathet utan för att det är så filmer i genren ska vara. Ett av de bästa exemplen är när huvudpersonen Lori (som spelar över så mycket att hennes scener får en Scary Movie
-touch) just ska få veta sanningen om Freddy, hennes pappa och hennes döda mor. Hon utbrister "What's going on?" med tårar i ögonen och förklaringen är precis på väg, men så dyker Kelly Rowland från Destiny´s Child upp bakifrån och utbrister "enough of this bullshit, I wanna dance". Och så går de alla och dansar. Det, mina vänner, är humor.
