Evil Dead är ingen dålig film. Bedömd enbart utifrån sin egen existens är det en underhållande skräckis som dämpar suget även hos de mest blodtörstiga av splatterjunkies. Problemet är att det är en remake (även om regissören Fede Alvarez hellre kallar det en reboot) av Sam Raimis klassiska film The Evil Dead från 1981, och i jämförelse med den pärlan blir den bara en habil efterapning som snabbt får svårt att försvara sitt existensberättigande. Speciellt då originalet hyllades för att vara banbrytande i sitt sätt att använda humor och distanslöshet i en tid då skräck ofta var något seriöst medan denna omarbetning i sin tur är ovanligt seriös och humorbefriad i en tid då nästan all skräck använder sig av humor eller metafilm för att nå framgång. Eller så var det just så Alvarez tänkte och bestämde sig för att en helomvändning i känsla var det enda sättet att skapa existensberättigande för sin film.
Inget ont i att se denna film alltså, men enbart om man först sett originalet och hungrar efter mer, eller bara är en riktigt tråkig typ.
