Häxan Samantha har ledsnat på trollkonster och beslutar sig för att slå sig ner och leva vardagsliv i San Fernando Valley. Samtidigt planerar den avdankade skådisen Jack sin sista chans till comeback, en remake på den klassiska tv-serien [I]Bewitched[/I]. Hipp som happ har han ovetandes lyckats casta en livs levande trollpacka. Bäddat för trubbel. Ja, vad säger man? Uttrycket "Synd på så rara ärtor" kommer äntligen väl till pass. För det här projektet hade ju alla förutsättningar, kunde blivit en fjäderlätt romcombagatell i dess mest positiva bemärkelse. Skådisar som vanligtvis levererar. Regi och manus av Nora Ephron som skrev [I]När Harry mötte Sally[/I]. Och så är det så mjäkigt att man storknar, ett jolm av guds nåde ackompanjerat av småputtrig, ständigt kommenterande, muzak. Det saknas nämligen all form av magi mellan turturduvorna. Och då menar jag inte hokuspokus och specialeffekter. Sådana får man åtminstone, lika småputtriga de. Detta måste vara Will Ferrell i sin svagaste stund sedan [I]A Night at the Roxbury[/I]. Nicole Kidman är mest... rar. När hon är till att trolla gör hon något med näsan som tydligen föregångaren Elizabeth Montgomery gjorde på 60-talet. Jason Schwartzman är PR-agenten som mest liknar Ben Stillers SNL-imitation av Tom Cruise och när som helst verkar kunna brista ut i ett "Tame the cunt!". Här finns ett fåtal scener som visar att Will Ferrell har kapacitet till stordåd, men satan i gatan så hårt hållen han måste varit här. För det är ju i alla fall det man vill tro. Att han kan komma tillbaka i hejdundrande [I]Elf[/I]-anda igen. Aldrig trodde jag väl att jag skulle gå och längta efter en komedi om en pappa som tar över ett pojklag i fotboll. Men Ferrell kan omöjligt vara blekare i [I]Kicking & Screaming[/I] än här. För jag tror ju på dig, Will. Skärp dig nu. Fan.
Skådespelare:
Regi: