Vetenskapsförnekelse, social media-bubblor, korrupta politiker, maktgalna techmoguler, gulliga djurvideos. Visst låter det som en vanlig torsdag anno 2021? Allt det här är regissören och manusförfattaren Adam McKay arg på (förutom då kanske gulliga djurvideos) och bestämt sig för attackera på det enda sätt han kan: med skriva på näsan-humor och flashig klippning.
Don’t Look Up är en buffé och precis som dessa blir det ett frosseri av allt det goda, och en del ånger. Adam McKay är ingen subtil satiriker (det är en underdrift). Han har fyllt tallriken till minsta lilla millimeter med all sin frustration. Efter The Big Short (ekonomi) och Vice (politik) tacklar Adam denna gång inget mindre än dagens rådande sociala, politiska och klimatkrisiga klimat. Kritiken är skarp, skämten högljudda och ensemblen stjärnfylld.
Det är ingen överraskning att Adam placerat två vetenskapsmän i huvudrollerna. Kate Dibiasky (Jennifer Lawrence) och Dr. Randall Mindy (Leonardo DiCaprio) upptäcker att en komet är på väg mot Jorden. Om inget görs så kommer den att förgöra vår planet. Problemet visar sig bara vara att få politiker och makthavare att lyssna och göra något åt saken i tid! (Läs: en allegori för klimatkrisen)
Visst skjuts det i öppet mål. Framförallt med svenska ögon sett är det ett porträtt av USA som känns mer som fakta än fantasi. Frågan är om inte amerikansk satir fortfarande ligger död efter Donald Trump. Vilket är kanske varför Adam McKay skriker så högt. Och varför det är så spretigt. Både i ton, tematik och i rollprestationer. Buffén hoppar fram och tillbaka mellan over-the-top karikatyrer med skinande vita tänder (ack så många vita tänder) till mer jordnära dramatiska prestationer. Leonardo DiCaprio är självklart fantastisk, men rollistan är rätt otrolig. En svinrolig Jonah Hill, Cate Blanchett (vita tänder), Meryl Streep, Mark Rylance (vita tänder)… det är svårt att sluta.
När den är som bäst för Don’t Look Up tankarna till Network och de geniala partierna av Mars Attacks! Det är i helheten som det stjälper, det är helt enkelt för mycket på tallriken. Men när den träffar rätt, och det gör den ofta, så smakar det ljuvligt.
