Howard Spence är den forne cowboystjärnan som flyr inspelningen mitt ute i öknen för att komma till rätta med sig själv efter ett liv med sprit, droger och oansvarigt sex. Och redan här är det något som inte stämmer. Cowboystjärna? I dag? Finns det verkligen sådana? Och hur kan han ha haft sin storhetstid under tidigt åttiotal? Nämn fem västernrullar från den tiden. Ingen brådska, jag har hela dagen på mig. En då? (Bronco Billy räknas inte) Nähäpp. Spence är i alla fall fortfarande så stor att han får kvinnor på fall där han drar fram. Än märkligare då att hans nyupptäckta son aldrig hört talas om honom, än mindre känner igen hans fejs när denne dyker upp. Spence har nämligen, efter att ha kikat förbi sin gamla mor för första gången på trettio år, fått veta att han har en sådan. Drygt tjugo år efter Paris, Texas samarbetar Wenders och Shepard återigen i en likartad historia om saknad, sökande och att göra upp med sitt förflutna. Med en vacker Edward Hoppersk inramning, men med ett betydligt mindre övertygande resultat. Det räcker helt enkelt inte att, som Sam Shepard, skildra plötslig livsinsikt genom att gnida fingrarna mot näsroten. Ett desto kärare återseende är Tim Roth i rollen som den av filmbolaget utsände privatspanaren Sutter med uppgift att föra tillbaka Spence till människobyn nu med detsamma. Stor, tyskdoftande deadpanhumor.Skådespelare:
Regi:
