Cutthroat Island

Att det är en dödskallesymbol som flankerar just denna piratfilmsrecension skall tyvärr inte ses som en hyllning till gamle fine Jolly-Roger, den klassiska sjörövarflaggan. Och det är inte av nostalgiska skäl vi har tagit fram motorsågen; "Rör inte min matiné-film". Även om det nu är närmast ofattbart att Curtiz-klassikern Kapten Blod från 1935 även rent tekniskt står sig ganska bra vid en jämförelse. Skillnaden är att det möjligen brinner lite bättre i finnen Renny Harlins version. Hoppen är lite högre och skurkarna faller aningen tuffare. Och...?! Ta sjöslaget som exempel, när de två skeppen skall brassa på varandra med miljoner kanoner. I tidigare klassiska skeppsslag består halva nöjet och dramatiken i just kaptenernas kamp; de vänder om och upp och förbi, och i farten fyrar de sedan av sina bredsidor. Herlin har ställt upp skeppen bredvid varandra, på fyra meters avstånd, och så brakar helvetet lös under en evighet, och inte en liten sketen mast går itu. Nä, inte förrän ett av skeppen går i åtta biljarders småbitar. Vad hände? En kryssningsmissil? Storyn är tunn. Transparent är nog ett aningen mer relevant ord, och när den dessutom är kryddad med så go och käck dialog att man osökt kommer att tänka på genuin svensk pilsnerfilm, ja då är så att säga måttet mer än rågat. Engelsmannen Patrick Malahide (elakingen i Den sjungande detektiven) är dock trevlig att både titta på och lyss till. Att Geena Davis slåss och super lika bra som vilken manlig pirat som helst blir fullständigt ointressant. Hon vill åt den hemliga spanska skatten, minst två otäckingar skall försöka klå henne.Och...?! Självklart skall matinéhjältar resa sig upp en kvart efter att de fått en kula i hjärttrakten bortplockad av besättningens amatörkirurg, men då krävs den riktiga glimten i ögat, à la Spielberg i toppform. Och säg mig, med handen på hjärtat, exakt hur otroligt kul är det med en liten skeppsapa som dyker upp titt som tätt och gör honnör och skrattar åt folk som pussas...? Här saknas finess, lekfullhet och humor. Här finns däremot massor av sadistiskt våld som inte tillför filmen, och absolut inte genren som undertecknad, faktiskt, älskar ett enda förbannat något. Ett monumentalt misslyckande, med andra ord.