Cursed

Ja, visst var [I]Ginger Snaps [/I](2000) och [I]Dog Soldiers [/I](2002) fina filmer, men i och med sommarlovsskräckisen [I]Cursed [/I]tar förhoppningarna om en varulvs-revival en silverkula i bröstet. Det ursprungliga [I]Scream[/I]-teamet med gamle gode Wes Craven och manusgeniet Kevin Williamson ([I]Dawson's Creek[/I], [I]Faculty[/I]) har återförenats runt varulvar i Hollywood med Christina Ricci och Joshua Jackson i huvudrollerna. Folk med en svaghet för tonårs-slashers kan få nördorgasm av mindre. Under handlingens många transportsträckor kan man spela b-kändisbingo med det övriga manskapet. Svårast att placera är Kristina Anapau, som spelade huvudrollen i [I]En djävulsk romans 3 [/I](och jag som tyckte att den andra var en för många). Sångerskan Mya är förstås bekant från [I]Dirty Dancing 2[/I]. Michael Rosenbaum är den smärtsamt sexige Lex Luthor i [I]Smallville[/I], Shannon Elizabeth är Nadia i [I]American Pie[/I], Milo Ventimiglia är Jess i [I]Gilmore Girls[/I], etc, etc. Varje tonårsrulle värd namnet behöver dessutoms en "riktig" kändis som, lustigt nog, här är Portia de Rossi från [I]Ally McBeal[/I]. Så länge Williamson håller sig till vältaliga ungdomars dejtingproblem hänger filmen ihop någorlunda. En del av monsterdetaljerna är också ganska lustiga - eftersom varulvssmittan gör folk sexiga tvingar den en nördig kille att köpa ballare jeans och sätta en produkt i sitt hår. Det djuriska beteendet kopplas traditionsenligt ihop med sexualiteten och då blir varulvsförbannelsen mycket konsekvent ett slags könssjukdom. Men som i alla varulvsfilmer genom tiderna ser vargen i sina ulvakläder fullständigt idiotisk ut. Jag har svårt att tänka mig att en varulv skulle vara cool om så Peter Jackson hade köpt den på Weta Workshop. Ju oftare monstret syns i bild, desto mer verkar filmmakarna själva drabbas av tvekan inför hela projektet. Värst är att de smittade i sin handflata plötsligt finner ett pentagram (seriöst: ett pentagram). Jag blir alldeles tung i själen. Vad är det här? Ett slags pastisch? Är det [I]nittiotalet [/I]kanske? Efter åratal av japaninspirerad "realistisk" skräckfilm fungerar inte självmedvetna puckoreferenser längre. Samtidigt sviker [I]Cursed [/I]både när det gäller "bu!"-ögonblick och fyndig dialog, som i mitt tycke är tonårsskräckisens själ och hjärta. Om någon skulle skratta under slutstridens "roliga" meningsutbyten kan man bara anta att det är åt stackars Kevin Williamsons djupa förnedring. [I] Premiär 3 juni[/I]