Could this be you?

Kasia Syty 15:30 4 Sep 2019

Så fort dokumentären Could this be you? börjar översköljs jag av regissören Agnieszka Łukasiaks oro att bli missförstådd. I regissörens statement – en personlig inledning där hon förklarar filmens syfte – berättar hon om vikten av att inte väja inför svåra frågor. Men hennes försök att utmana en gängse svart-vit föreställning om personen bakom etiketten extremist krockar alltför snart med den hårt drivna tesen att intervjuobjekten ”Alan” och ”Bob” skulle ha kunnat vara jag eller du.

I Could this be you? intervjuas alltså två fängelsedömda engelska terrorister av två psykiatrer som deltar i projektet utan att känna till något om personernas bakgrund och brottsregister. Också tittarna hålls länge i ovetskap. Intervjuerna följer en försiktig dramaturgi, är ytliga, förutsägbara och fokuserar mest på de intagnas barndomsminnen vilka, föga förvånande, väcker starka känslor (vad skulle du eller jag svara på frågan: Har någon gjort dig illa när du var liten? Hur kändes det?) samt bygger på en stark övertygelse att Alan och Bobs ojanden inför filmkameran är sanningsenliga och varken reviderade av tidens gång eller den långa vistelsen bakom lås och bom. Mer än halva filmen ägnas analys av barndomens fasor, vilka återskapas med hjälp av skådespelare som regisseras av de två offren/förövarna.

Förvisso avslöjas dolda trauman som för tittaren närmare personerna bakom rånarluvorna, dock på bekostnad av den komplexitet som filmen gör anspråk på liksom alla de frågor som rör terroristernas sjukliga drivkraft eller deras syn på våld som lösning på samhällsproblem. Förhoppningsvis fördjupas dessa under panelsamtalen med regissören och diverse experter som följer de flesta visningarna av Could this be you?

Genre: 
Skådespelare: 
Manus: 
Regi: 

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler filmrecensioner

Filmrecension: Hypnosen

"Ernst De Geer har liknande problem som Ruben Östlund - satiren eller våra tillkortakommanden blir aldrig speciellt tydliga eller särskilt jobbiga att se."