Halva Malmö består av platser som finns i verkligheten

Är det verkligen så illa att dejta i Malmö? Maria Müllern-Aspergren testar Amanda Romares dejtlocations.


Göteborg har Håkan, Stockholm har alla andra, men vi stackars skåningar har varit utan någon som helst kulturell export. (Om man är bussig kanske man kan säga vi har en tredjedel av Bob Hund, men jag känner inte för att ge Helsingborg den äran). Tills nu. Halva Malmö består av killar som dumpat mig ger stadens befolkning tillgång till samma rus som göteborgare känner när de nämner Azalea. Fast nu typ Folkets Park. Alla är glada. Malmö stad kan sätta upp informationsskyltar utanför barerna där Amanda har sina fucked up-dejter och kalla projektet för ”det litterära Malmö”. Jag kollar in ställena först för att reda ut huruvida det är atmosfären, folket eller bara Amandas personlighet som är anledningen till varför det hela tiden går så dåligt.

Plan B
En av de få saker jag och Amanda har gemensamt är att vi båda hänger på Plan B ibland. Ännu värre är det att vi båda gett våra nummer till en bartender där. Och alla värst är att min ragg-lapp var pinsammare än Amandas (det är möjligt!), för att inte tala om att jag inte fick något svar. Förutom killar som dissat en består Plan B även av vänners vänner. En av dem vill ge mig ett scoop:

– Jag är faktiskt med i den boken. Jag är halva Malmö!

Det kanske var bartendern från boken jag gav lappen "borgerlig vigsel nästa vecka? /Maria” till på Vit Päls spelning för något år sedan? Om inte kanske han jobbar här ikväll? Jag blir ivrig. Försöker hålla huvudet kallt när jag frågar bartendern med mest rocktofs om dejtingtips.
– Om redan på första dejten känner att det går lite “halvt”, gå inte på en andra dejt. Det går inte att vara anonym i Malmö. Du kommer behöva gå under jorden tills någon av er flyttar. 

Raggstämningen:
0/10 Nu tycker jag synd om henne.

På stan
Det bästa är att träffas naturligt. Idealet är typ två lejon som upptäcker att de båda brukar göra lunch av samma flock antiloper på savannen. Men Amanda har typ bara en enda meet-cute i hela boken – blottaren. Jag tänker ändå att jag ska ge det ett försök. Värnhemstorget är så nära savannen du kommer i Malmö. Jag trampar runt på asfalten och tänker på att jag läst en annan bok med en överraskande positiv skildring av blottning. Zac Smiths Allt är helt okej: “Det verkade som att vi var genuina mot varandra. Vilket var bra. Jag upplevde honom som reko trots att han, typ, förgrep sig på mig.”

Jag passerar China Box åtta gånger nu och hamnar i underliga tankebanor. Kanske är blottningen det nya sättet att visa intresse? Hur mycket skiljer det sig från en superlike egentligen? Ungefär lika mycket övertramp. Jag försöker gå som någon som skulle bli utsatt för en blottning. Inget napp. Saknar ord för hur jag känner mig. ”Djupt osexigt" är det bästa jag kommer på.

Raggstämningen:
1/10 Det känns som att jag “levlat ner”.

Taproom
En annan av de få sakerna vi har gemensamt är att vi uppskattar barer man kan gömma sin dejt på. Taproom består av rader av bås med snubbar med öl i. De så kallade “öl-killarna” Amanda avskyr dem. Min plan är att mythbusta det sjukaste i hela boken, när Amanda går in på Taproom som self-care, dricker en Ramlösa, lyssnar på Chris Medina OCH läser Sapiens av Yuval Noah Harari. Experimentet avbryts när jag upptäcker att några av dessa öl-killar är mina vänner. Jag går fram och frågar om deras upplevelser av att dumpa och bli dumpad:
– Nu när jag blivit dumpad för andra gången tänker jag bara “va… dumpar du mig?! Är du galen?”. Det är så illa också, varje gång jag dumpar någon gråter jag i en minut. Sedan är det typ okej.
– Eller hur. Alltså jag dumpade någon, sedan gick hon hem och jag bara "Uffffffhhh, fyfan vad najs!"

Jag drabbas av en underlig känsla av att det just nu, i ett bås på andra sidan Malmö, sitter ett gäng och pratar om sina känslokalla ex.

Raggstämningen:
5/10  Det här är de som “vinner” hänger.

Grand
Grand är en gåta. Jag vet aldrig vad jag ska förvänta mig av en plats som regelbundet bjuder på ostron och hela Norra Grängesgatans halvkassa garagerock-band. För textens skull borde jag försökt pricka in kvällen en av alla trummisarna jag dejtat spelar, men jag inser att jag älskar mig själv lite för mycket. Det blir Bob Hunds efterfest istället.

Amanda lämnar stället med en konsult. Jag blir eskorterad av två ordningsmän. Men först blir jag bjuden på en öl av ingenjören som min kompis är tillsammans med och hör mig för om den “safiska halvön”. I Malmö råder den lesbiska normen, berättar en tjej. Oavsett vad du vill dejta måste du verka lesbisk. Särskilt om du går för straighta killar.
– Det är kvinnornas stad, vare sig killarna vill det eller ej. 

– Jag har dejtat två kvinnor. Min första gjorde slut med mig för några år sedan. Hon sa att vi inte har samma moraliska kompass längre. Hon skulle konvertera till islam.

Raggstämningen:
7/10 Ni vet vad man säger om ostron…