I norrmannen Hans Petter Molands svarta hämndkomedi En iskall jävel spelade Stellan Skarsgård den snöplogande hedersknyffeln Nils Dickman, vars invanda rutt i de norska bergen spårar ur efter att enda sonen mördats av en fjantig knarkbaron. Efter en lovande upptakt slösades Skarsgårds livströtta blick och hämndlystna vrede snart bort på knorriga smågangstrar med fåniga smeknamn, en mängd sidospår och plumpa dialoger – något slags Quentin Tarantino – eller Guy Ritchie-komplex som solkade det snötäckta landskapet långt mer än något blodstänk.
När Moland nu fått en biljett till Hollywood och gjort en engelskspråkig nyinspelning är det mesta sig förvillande likt. Trots att norska fjäll bytts mot Colorado och Oslo mot Denver har fotografen Philip Øgaard inga problem med att reproducera, men också putsa upp, sina egna bildlösningar från En iskall jävel. Ändå skiftar tonaliteten något. Trots ett nästan identiskt bildutsnitt, för exempelvis en etableringsbild på Denver tankarna till Fargo snarare än Snatch. Och efter hand gör Frank Baldwin tillägg i danska Kim Fupz Aakesons ursprungliga manus. Bland annat genom att kommentera delstatens tilltagande marijuanaturism sedan legaliseringen, byta ut serbisk maffia mot indianer, samt dra av en tveksam anekdot om motellsex.
I centrum står fortfarande den snöröjande hämnaren Nels Coxman (Liam Neeson), som han döpts till här. Efter att ha spelat den torra mördarmaskinen Bryan Mills i hela tre trötta Taken-filmer är det ändå en förbättring att i Cold Pursuit se Neeson röja upp i snön beväpnad med ett avsågat jaktgevär, sorgsna ögon och raspig stämma. Man önskar bara att han kunde vara lika proffsig off-screen. I en intervju med The Independent försatte sig skådespelaren nyligen i blåsväder genom att minnas egna vigilanta och rasistiska ambitioner, och för ett år sen jämförde han effekten av Me too med en häxjakt.
Kan man hålla isär Neesons privata blundrar och den aldrig så tillrättalagda hämnarrullen, bjuder Moland ändå på en underhållande kopia vars främsta lyft är Tom Batemans sliskiga tolkning av filmens grönsaksknaprande skurk. I annat fall missar man inget nytt.
