Överklassparet Verneuil har nätt och jämnt accepterat sina svärsöners olika etniciteter, men när deras fyra döttrar med sina familjer berättar att de ska lämna det älskade moderlandet Frankrike för Indien, Israel, Tunisien och Kina måste paret Verneuil genast göra något. Ett maskineri som går ut på att övertyga svärsönerna om Frankrikes sublimitet tar såklart sin plågsamma början.
Feelgood-komedin Bröllopskaos från 2014 om Claude och Marie Verneuil och deras fyra döttrar blev en omåttligt stor succé i hemlandet Frankrike. När uppföljaren nu gör entré är det återigen i samma mossiga anda.
Det är svårt att veta hur man ska förhålla sig till fransk humor som legitimerar en mer eller mindre misogyn, rasistisk och allmänt fördomsfull jargong. Låt säga att det är typiskt för fransk humor att finna det hysteriskt roligt att skoja om absurda familjerelationer och inte minst, tanken på det mångkulturella samhället (haha?). Men när svärsönerna på ett pinsamt förenklat sätt representerar respektive land och etnicitet med sviniga karaktärsdrag, vill jag mest av allt bara blunda. Det blir inte bättre av att man förklätt allt i en bubbligt mysig klädsel så att man ska fatta att det bara är på skoj. För roligt är det inte.
De fyra döttrarna är såklart fantastiskt vackra, likaså är deras män både välklädda och välputsade. Föräldrarna hysteriskt rika. Allting skiner och glänser och trots pinsamma motgångar tycks alla behålla samma påklistrade leende även i de mest plågsamma situationerna. På något vis blir även det en bedrift i det stora hela.
När filmen närmar sig sitt slut har jag glömt bort var allting började, för att älska Frankrike rådde det inget tvivel om att karaktärerna gjorde ens i början. Bröllopskaos igen! är kort och gott, fransk humor när den är som sämst.
