Med en dröjande blick mot flanellskjortorna i ett skogsbrukssamhälle återvänder den långfilmsdebuterande regissören och manusförfattaren Lance Edmands till hemtrakterna i Maine. En pojke hamnar i koma efter att ha blivit kvarglömd i en iskall skolbuss av chauffören Lesley, distraherad från säkerhetsrutinerna efter ett oväntat besök från en symboltyngd fågel. Pojkens mamma (Louisa Krause) följer råden från en girig advokat medan Lesleys hemmafront osäkras av dotterns (Emily Meade) tonårsuppror och makens bistra jobbutsikter (en lysande John Slattery på uppgiven Mad Men-semester).
En äldre släkting märks i Atom Egoyans Ljuva morgondag – inte bara intrigmässigt med skolbussen som gemensam skuldkatalysator i det lilla samhället, men också i regissörernas uppenbara värme för melankoliska personporträtt. Samtidigt som den infekterade stämningen växer sig plågsam går manuset vilse med de driftlösa karaktärerna, bara delvis räddade av svenske Dino Jonsäters stukturgivande klippning som bidrar med en rytm lika pålitlig som maskinerna i de vinterklädda industribilderna. Men skuldkänslorna höjer slutligen febertemperaturen till ett gradtal då ingen längre orkar vara vaken. Knappt regissören själv, verkar det som.
