Kvinnliga skurkar är inte vardagsmat på vita duken. Jessica Lange försöker här bryta igenom barriären genom att spela en svärmor från helvetet. Tyvärr faller Blodsband precis som många andra "från helvetet"-spektakel i de otal fällor som film på recept erbjuder.
Gwyneth Paltrow spelar Helen, en förunderligt naiv New York-tjej, som ska gifta sig med Jackson - spelad av en stendöd Jonathan Schaech. Jackson tar med Helen till sin farm i den avlägsna staden Kilronin. Helen får den ljusa idén att hon vill gifta sig och uppfostra deras barn i Kilronin med Martha, Jacksons mamma. Men mamma Martha har andra planer för paret. Hon vill att Helen ska föda och sen dödas, så att hon och Jackson kan leva tillsammans och uppfostra barnet.
De första två tredjedelarna av filmen bidrar med en del underhållande turer och intriger. Lange lyckas med konststycket att inte spela över och bidrar med en väldigt nödvändig trovärdighet. Blodsband är full av logiska luckor, men lyckas ändå nästan nå upprättelse genom Langes prestation. Sista halvtimmen i denna tacksamt korta film, kastar den oerfarna regissören Jonathan Darby emellertid ut trovärdighet och logik genom fönstret. Utan att avslöja någon av överraskningarna kan det konstateras att filmens klimax och upplösning inte bara är helt obegripliga, de är dessutom medicinskt omöjliga.
Den största gåtan måste ändå vara hur trögfattade de unga tu är. Framför allt Jackson kan inte ha mycket mellan ögonbrynen. Vem skulle åka till en hästkapplöpning och lämna sin gravida fru som ska föda vilken dag som helst? Om hjälten och hjältinnan i den här filmen inte hade varit kompletta idioter skulle det hela har varit över på mindre än en kvart. För en biobesökare som är villig att liksom regissören Darby skratta logiken rakt i ansiktet och släppa isbitar innanför trovärdighetens väst kanske det går att njuta av filmen. Men att rekommendera den vore ett tjänstefel.
Hush
Skådespelare:
Regi:
