Om du inte heter Katarina Hulting eller Sandra Engström är oddsen ganska låga att ditt konståkningsintresse sträcker sig till att zappa förbi under OS, vänta på en rejäl vurpa eller garva lite åt de sjuka kläderna som utövarna envisas med att drapera sig i (typ, vad är dealen med de hudfärgade damaskerna? Ska det se ut som att de har klumpfot med en med som växer ut ur hälen?). Blades of Glory förhåller sig till trippel axel ungefär som Zoolander till haute couture, alltså riktar den sig snarare till oss måttligt intresserade än till konnässörerna. Drömdejten Will Ferrell och Jon Heder spelar rivaler och motpoler inom herrarnas singelåkning. Ferrell är Chazz Michael Michaels, en sexberoende bad boy från Detroits underground-skridskoscen. Heder spelar Jimmy MacElroy, ett infantilt underbarn uppvuxen som adoptivbarn till en excentrisk biljonär (spelad av William Fichtner, när ska den mannen få en semestervecka?). Efter ett slagsmål dem emellan på medaljceremonin under vinter-OS i Stockholm 2002 fråntas de sina medaljer och förbjuds att tävla i singelåkning någonsin igen. Detta leder till att de tvingas tävla som par och därmed ta upp kampen mot det incestuösa syskonparet Fairchild och Stranz Van Waldenberg. Det fullkomligt dryper av komisk talang om Blades of Glory. Att manuset knappast är något mästerverk kompenseras till fullo av den briljanta dialogen. Bäst av alla är gifta paret Will Arnett och Amy Poehler som syskonen Van Waldenberg och om du lyckas tvätta bort bilden av hur de i sin “hiphop”-klädsel gör ett nummer till “Good Vibrations” från din hornhinna så skicka ett mail. Jag skrubbar och skrubbar men den vägrar att ge med sig.Skådespelare:
Regi:
