Efter Schumachers pastellfärgade camp-Batman vågade jag inte förvänta mig att ens Christopher "Memento" Nolan längre kunde få fason på serien. Att återvända till hjältens välkända ungdomsår verkade särskilt dumt - det var helt enkelt [I]Episode III[/I]-varning på hela projektet. Visst kan det hända att jag gillade manuset mer eftersom mina förväntningar var så låga. Men jag föreställer mig att alla actionfans av i dag känner samma överraskning inför en film där grundelementen är på sin plats. Dialogen får mig aldrig att vilja klösa öronen ur huvudet, berättelsen rör sig obehindrat mellan sina olika tidsnivåer och skådespeleriet är, på det stora hela, alldeles okej. Dessutom kan Nolan skriva karaktärsutveckling och inre konflikter. Att berättelsen dessutom har underliggande teman som tillåts förbli outtalade gör den nästan unik bland årets actionpremiärer. Bruce Waynes äventyr i den undre världen har lett honom till ett brutalt asiatiskt fängelse, men egentligen är det hans rädslor och aggressioner som håller honom fången. Då dyker Liam Neeson upp i en isoleringscell med ett kungfu-glädjebud: genom ninjaterapi skall Wayne befrias från sin fruktan. Ju mer vi får veta om Neesons skuggiga och dess historiska uppgift att skydda civilisationen, desto larvigare blir det. Filmens övergripande realism kan bara inte assimilera ett så fånigt sagoelement. Men Wayne lär sig några livsviktiga läxor, efter vilka superbil, kevlarrustning och basejump- mantel bara är en tidsfråga. Christian Bales Batman påminner om Michael Keatons effektiva tolkning och hans Bruce Wayne är egen och fräsch. Miljonarvingen skapar en syndig playboyimage för att skydda sin hemliga identitet. Då insinuerar Bales spel att Waynes självdestruktiva beteende är en del av samma patologiska psykologi som drivit honom till superhjältemasken. När Batman delar vita duken med Katie Holmes, vars offentliga privatliv helt överskuggar hennes möjliga skådespelarprestation, blir filmen en studie i narcissism. Det är alltså mycket lämpligt att DC-världens ikoniska sinnessjukhus Arkham Asylum spelar en viss roll. Cillian Murphy ([I]28 days later[/I]) spelar ond psykolog och tar nästan över hela filmen, en rätt imponerande prestation när övriga biroller innehas av Michael Caine, Morgan Freeman, Tom Wilkinson och Gary Oldman. Man misstänker att Murphy ska få tolka den unge Jokern i nästa rulle, en uppföljare jag redan räknar dagarna till. Som i de bästa Marvel-filmatiseringarna ([I]Spider-Man[/I], [I]X-Men[/I]) prickar Nolan rätt stämning även då han tar sig friheter med detaljerna. Specifikt är det 90-talets mörkaste Batman han tolkar. Det fungerar så bra att jag nästan vågar börja hoppas på drömmarnas serietidningsfilmatisering igen - Clint Eastwood som åldrande Batman i [I]Dark Knight Returns[/I].Skådespelare:
Regi:
