Anastasia

Många av Disneys tecknade långfilmer från de senare åren bygger på myter tätt sammanvävda med historik; sagor som vi förväntas känna igen och som är säkra kort redan på förhand. Det är Ringaren i Notre Dame, Pocahontas och Herkules. Hjältar och hjältinnor i längder och på bredder. Nu tar Fox upp jakten på de pengastinna småbarnsföräldrarna. Men varför i helskotta ska man baka enligt samma recept? Var är visionerna? De fantasifulla berättelserna? Även Anastasia bygger, som alla vet, på historiskt material: myten om den enda överlevande Romanovska ättlingen. Men filmen bygger även löst på ett av Fox gamla storverk från 50-talet, med det flotta paret Ingrid Bergman och Yul Brunner i huvudrollen. Varför kunde man inte ha satsat på en yngre grundplåt? Annorlunda teckning? En form annorlunda än Disneys som allt mer kommit att likna urvattnade musikaler? Men Anastasia är inte så blek som befarat. Myten om flickan som letar efter sin familj är tidlös, den fortsätter likt Askungen att fascinera samtidigt som den i högsta grad är politiskt aktuell. Historien tar vid på 1916-talet, vid en glimrande hovfest där Rasputin förebådar tsarens fall. En aning senare följer vi det upplopp som den Romanovska familjen förgäves försöker att fly. Alla, utom ett barn, undkommer tack vare den lilla kökspojken Dimitri. Anastasia blir satt på barnhem och börjar sedan, med en liten medaljong som bär inskriptionen "vi ses i Paris" som enda ledtråd, sökandet efter sin familj. Som helhet fungerar filmen bra. 3D-datoranimationen samsas bredvid den traditionella cellanimationen, och vi möter några mycket charmiga karaktärer, som den utsökt elake Rasputin och hans följeslagare Bartok, en ettrig och vindögd liten albino-fladdermus. Vill man däremot ge sina barn en lektion i rysk historia gör man bäst i att vända sig någon annanstans, såvida man inte själv är övertygad om att ovannämnda man var ett monster som sålde sin själ till djävulen och i förbifarten orsakade den ryska revolutionen. Men så är ju filmen heller inte till för det marxist-leninistiska sällskapet utan för en yngre skara kamrater.