Analysera mera!

Det är rätt skönt att livets små tillfälligheter inte får lika stora konsekvenser som de kan få på film. För allt som händer Billy Crystal i [I]Analysera mera![/I] är att han råkar köra på en bil i rusningstrafik på Manhattan. Den han krockar med verkar mest vilja komma därifrån, varpå Crystal lämnar sitt visitkort - han är psykiater - för säkerhets skull. Det är den där lilla tillfälligheten som är berättelsens förutsättning. För hade han inte lämnat kortet så hade aldrig maffiahejduken Jelly lämnat det ifrån sig till sin chef Paul Vitti (Robert De Niro) när denne börjar sova dåligt för att han oroar sig över jobbet.Det är ju en strålande idé. En stentuff gangsterboss får psykiska problem, till råga på allt veckan före Det Stora Mötet mellan alla Amerikas maffiachefer. Med Chazz Palminteri i spetsen, ska tilläggas. Det är därför egendomligt, den begåvade tanken till trots, att regissören Harold Ramis inte lyckas utvinna mer humor än vad han gör. Det blir rätt tamt, det lyfter aldrig riktigt, det är kort sagt dålig utdelning på goda förutsättningar. Det är svårt att peka exakt på vad. Men än en gång får vi bekräftat att det svåraste som finns att skriva är en riktigt rolig komedi. Harold Ramis lyckades med sin [I]Groundhog Day[/I] för några år sedan, men i övrigt är hans karriär kantad av rätt lättköpta poänger. Manus till [I]Ghostbusters[/I]-filmerna, regi till [I]Ett päron till farsa[/I].Nu är det inte på något vis stendött i [I]Analysera mera![/I]. Robert De Niro visar att hans universalbegåvning fungerar bra även i en komedi. Han har en underbar glimt i ögat, när Billy Crystal frågar honom: "You don't hear the word "No" very often, do you?" Varpå han svarar:"I hear it all the time, only it's more like No, please, no, no!"Då lever komedin. Men där emellan är det för mycket spring och finesslös upprepning. Crystal tror sig ha flytt från De Niro - De Niro hittar honom igen. Om och om igen. [I]Groundhog Day[/I] byggde på upprepning, det var hela poängen. Här blir det bara tjatigt och inte särskilt roligt. Så jag säger som Kevin Kline i [I]En fisk som heter Wanda[/I]: "Disappointed!"