Julie Taymor har aldrig utmärkt sig för måttfullhet. Och när hon gör en musikal om krig och kärlek på 60-talet, driven av Beatlesmusik, har hon alla möjligheter att ta i. Bäst är det när hon riktigt släpper lös med färg och fantasi, när allting ballar ur i ett plötsligt Gondry-hommage och när armépräster blir galna dervischer. Annars tar hon inte alltid ut svängarna lika långt, och då blir de bokstavliga låttolkningarna och de konstanta småfinurliga hänvisningarna ansträngda. Att folk heter Jude och Sadie och Prudence blir lite mycket ibland.Regi:
