Det är gyllene tider för den ständigt blomstrande genren män-som-minns. Från de unisona hyllningarna av Farväl Falkenberg till förra månadens Running With Scissors och nu är det dags för en bred release av festivalsuccén A guide to Recognizing Your Saints. Med de inledningsvis nämnda titlarna finns det inte fler likheter än det egocentriska tilltalet. Spåren som leder till Dino Montiels uppväxtskildring går från Mean Streets liksom från Susan Hintons böcker som filmades på åttiotalet (exemplvis Rumble Fish och Outsiders). New York 1986 är fortfarande den staden med broken glass everywhere, people pissing on the stairs, you know they just don’t care. Montiel lyckas med konststycket att förhålla sig nostalgisk till de ännu icke gentrifierade uppväxtkvarteren samtidigt som han angeläget visar på vilket helvete det faktiskt var att växa upp där. Angelägenheten är ett nyckelord. Montiel vill berätta, måste berätta: Det här är min historia. Det här är vad som hände. Det är inget stort perspektiv men det är ett perspektiv som fängslar och förmedlar något. Om allt vi tar med oss från A guide to Recognizing Your Saints är bilden av New York sedd genom Dino Montiels ögon är det full tillräckligt. Ibland behöver det inte vara svårare än så.Skådespelare:
Regi:
