Bruce Willis är en stjärna och tar bra betalt för sina filmroller. Så bra betalt att vissa påstår att regissör John Moore var tvungen att sälja sin fantasi för att få råd att betala Willis gage till denna femte Die Hard-film. För det är helt tomt. Det är idioti. Handlingen bygger i korta drag på att härdade polisen John McClane åker till Moskva för att hämta sin son som sitter i fängelse. Väl på plats visar det sig dock att sonen egentligen jobbar för CIA och har i uppdrag att få tag på ett obestämt dokument som en skäggig, schackspelande oligark sitter på. Redan här gör gamle McClane sig själv en otjänst när han börjar dra James Bond-referenser efter att sonens arbetsgivare avslöjats. Sen fortsätter det med klyschor.
Ryssland är en anarki där man fortfarande kan köra runt med stridshelikoptrar och bomba sönder byggnader i centrala Moskva. Alla bad guys har sina rötter i den döda kommuniststaten och är på jakt efter cash. När spåren leder till Tjernobyl och 1986 års kärnkraftsolycka verkar Moore ha glömt bort att det övergivna kärnkraftverket numera ligger i ett annat land, nämligen Ukraina, hundra mil bort, och McClane Sr och Jr sätter sig sonika i en bil och kör dit, typ som om de skulle till Norrtälje. Väl på plats har man sedan uppfunnit en behändig anti-radioaktivitetsspray så att hela casten kan vistas några meter från den fallerade kärnreaktorn utan att spy blod. Skönt. Om man nu bryr sig.
