3 kvinnor

Den berömda filmskådespelerskan Behnaz Jafari får en dag ett otäckt meddelande. Det är ett kort videoklipp där en ung kvinna berättar om sina skådespelardrömmar och om hur hennes livssituation hindrar henne från att följa dem. Videon avslutas med att kvinnan tar sitt eget liv genom hängning. Eller? Det är något som inte står rätt till med klippet, och tillsammans med den berömda filmregissören Jafar Panahi, ger sig Behnaz ut på en resa för att ta reda på vad som har hänt med kvinnan. 

Den iranske filmskaparen Jafar Panahis 3 kvinnor prisades för bästa manus på förra årets filmfestival i Cannes, men regissören förbjöds av den iranska regimen att lämna sitt hemland för att motta priset. Detta var ingen nyhet, eftersom Panahi varit med om liknande saker innan. Med tanke på att Panahis karriär är en som till stora delar präglats av förbud – förbud att lämna landet, huset eller att göra film – är det inte konstigt att hans filmer handlar om inskränkningar av friheten i dess olika skepnader: hedersförtryck, husarrester, begränsad yttrandefrihet och svårigheterna i att vara en fri filmskapare i Iran. Men alla dessa gränser och hinder till trots, lyckas Panahi på ett närmast alkemist vis frammana en sällsynt stark känsla av frihet i sina filmer, inte minst i 3 kvinnor som är en lyrisk, ofta absurdistiskt rolig skildring om tabun, sociala krockar och hedersförtryck.