(Epic/Sony)

Super Furry Animals

Att balansera på slak poplina är Super Furry Animals gamla partytrick. För spänningens skull brukar de binda fast diverse hinder i form av techno, electronica, kraut, psykedelika och annat skrot på linan, och dessutom spelar de gärna pajas under balansakten. Men efter förra årets walesisk-språkiga budgetpatriotism vill de nu överträffa sig själva. Bandet har gjort en tematisk high-techplatta om

Jon B

Det är som om tiden står still. Inte för att det inte hänt något sedan Jon Bs senaste platta utan för att det verkligen känns som om tiden står still. Jon B, skönsjungande studioperfektionist och flickidol, har putsat och filat på [I]Pleasures U Like[/I] tills allt som återstår är en blank, formlös och trögflytande massa. Precis som hans mentor Babyface (som antagligen kommer att släppa ett he

Melinda Wrede

Den sämsta kritiken jag hört om Melinda är att hon spelar ghetto när hon har det bra ställt. Det hade nämligen varit så enkelt för Melinda att bara släppa ännu en svensk debutskiva i stil med den obehagligt intetsägande Trippel Ett-skivan. I stället finns det i [I]Femme Fatale[/I] en fin värme. Hon döper låtar till coola saker som [I]Systrar & bröder[/I] och rappar om kärlek och att ta hand om var

Manic Street Preachers

När jag var liten kunde jag få för mig att jag ville tugga på aluminium. Till en början var det lite mysigt på ett halvperverst sätt, men - som ni som har provat vet - så kommer man ganska snabbt till en punkt när det börjar ila i hela huvudet. På senare år har jag märkt att |I]Forever Young[/I] med Alphaville har ungefär samma effekt. Går den på radion har jag svårt att byta, och låter nostalg

Sade - Lovers Rock

Våren 1984 var lågmäld soulbaserad cocktailjazz månadens smak i London. Paul Weller lanserade skyddslingarna Animal Nightlife, indieveklingar som Simon Booth från Weekend prövade dansant jazz i Working Week, gamla pubrockproducenter började kalla sig Via Vagabond och frisyrgelétyngda trendpojkar bildade Blue Rondo à la Turk.

Finley Quaye

För tre år sedan var Finley Quaye omöjlig att stoppa. Popreggaen på debuten [I]Maverick A Strike[/I] sålde i mer än en halv miljon exemplar, han hade fem hitsinglar och han fick en Brit Award som bästa nya sångare. Den typen av framgång kan stiga den bästa åt huvudet, och för den drygt tjugo år gamla Finley gick det definitivt åt fel håll. Han sparkade sin manager för att själv sköta om sina affär

Ruff Endz

Har du bestämt dig? Du har inget annat val som inbitet (möjligtvis allätande) r'n'b-fan. Du måste bestämma dig för att svälja smörigt wailande (identiskt på de flesta skivor) och låttitlar som [I]Never Can Say Goodbye[/I], [I]Secret Fantasy[/I] och [I]Tell Me If You Still Care[/I] utan att gny. Du måste bestämma dig för att lära dig uppskatta fruktansvärda mönstrade silkesskjortor och konstiga ski

Thank You, Goodbye

Humlor är gulliga men "gullig" är ingalunda en heltäckandebeskrivning av stockholmska Bumblebees - även om charm är en viktigbeståndsdel i deras framtoning. Precis när jag tror att jag vet var jag hardem överrumplar de med ett visselparti, en gitarrutflykt eller en vokalvändning av det atonala slaget. Och det är sympatiskt.Här finns flera utmärkta låtar, i samma skola som Dinosaur Jr och medtydlig

The Day

Det är inte sant att all statistik är förbannad lögn. Ibland ärstatistik kalla fakta. Studiomagikern Kenneth Edmonds har under sin karriärsålt fler än 26 miljoner singlar och 72 miljoner fullängdsalbum - inte såmycket för att han arbetat med artister från Whitney Houston till Madonnasom för att han om och om igen skrivit och producerat soundtracks tilllyssnarens egen melankoliska vardag.Den som är