"Är det här vinterns chick-flick?" grymtar en recensentkollega åt en ung kvinnlig journalist i hissen efter pressvisningen. Frågan är inte hämtad ur luften - en film där huvudpersonen blir gravid vid 15 års ålder, kämpar sig igenom ett äktenskap med en narkotikaberoende man och på egen hand uppfostrar sitt barn borde ju innehålla vissa möjligheter till identifikation. Framför allt när det alltid ä
Steve Zahn m fl
Ödets maktEtt klassiskt fall av "Ett får i ulvakläder". Här har vi en film som i en timme och förtio minuter propagerar starkt för singellivet, som bär åtskilliga och relativt välformulerade vittnesmål om äktenskapets våndor och trauman, men som under de sista fem minuterna gör ett rejält ideologiskt lappkast och utbrister: "Äh, vi skojade bara. Klart killen, och alla andra för delen, ska gifta sig!"
Sådan |
Du har mailDetta är faktiskt bara den tredje filmen där Hanks och Ryan spelar mot varandra som ett kärlekspar med förhinder. Ovanstående är inte menat som en ironisk pik, det känns helt enkelt som om de tu har gjort minst en romantisk komedi om året sedan början av detta decennium. Jo, känslan kan ha något att göra med att jag har sett Nora Ephrons Sömnlös i Seattle tre gånger, men en annan förklaring torde |
