1994, året när [I]Dum och dummare[/I] kom, gick min lillasyster igenom en Jim Carrey-fas. Eftersom syrran hade fördelen av att sluta skolan tidigare än mig och därmed vann kampen över videon, resulterade detta i att jag har sett filmen ett trettiotal gånger. Och även om jag tyckte att den var ganska enfaldig första gången så urholkade droppen stenen och jag kom att tycka att den var rikitigt kul.
Mimi Rogers
Lost in SpaceDe blir allt fler, de män som säger sig göra filmer som de själva skulle vilja ha sett som barn. Det kanske kan tyckas charmigt men är i många fall bara en ursäkt för att göra infantil film - dessutom ofta sådana som inte alls kan rekommenderas för barn.
Den tama actionregissören Hopkins (Savannens härskare, Tidsfrist noll) senaste film, Lost in Space, är visserligen inte av den våldsammare arten |
Kärlekens båda ansiktenÄrligt talat. Jag trodde aldrig det här skulle kunna hända. Barbra Streisand och Jeff Bridges står och kysser varandra i slutscenen på en gata i SoHo klockan sex på morgonen, en fyllig italienare ackompanjerar med Puccini för full hals från ett fönster och i salongen sitter jag och fäller en tår. Eller, snarare, flera tårar.Jodå, man är lättrörd, och det är väl en del av själva idén med film. Att |
Austin PowersRedan inledningsscenen i Mike Myers nya film fungerar som en vattendelare. Superagenten Austin Powers drar igång ett sång och dansnummer där han struttar nedför gatan bredvid rosa telefonkiosker, dansande poliser och storbystade damer. Det är fjantigt, löjligt och fruktansvärt roligt på en och samma gång. En inledning att älska eller att hata, precis som resten av filmen. Vi kan välja att skratta |
